GRATTIS KAJ 80 ÅR!

Förra måndagen fyllde Antons pappa-farfar Kaj 80 år. Detta firades med öppet hus hemma på "Ön" i lördags. Mycket folk var det och maten var fantastisk! Inte minst pappa-farmor Brittas potatisgratäng. Och Anton fick visa upp sig och sina krypkonster.

På bilderna syns festföremålet i egen hög person. På den äldre bilden var han 45 år gammal. Kolla in vilka armar! Grova som trädstammar! Där ligger man allt i lä. Ett stort grattis ännu en gång!

/Thomas

Ett litet kryp

Under tiden jag var i Göteborg övade Anton flitigt på krypstilen här hemma. Inte klokt så snabbt han lär sig! Stor skillnad i stabilitet och hastighet på dessa två dagar. Han växlar stadigt mellan sittandes och krypandes. Ibland ramlar han och slår sig, värst är när han ramlar rakt bakåt och slår i huvudet. Usch, vad det gör ont i hjärtat! I helgen krypsäkrade vi här hemma med kontakt- och hörnskydd och vi vadderar hårda kanter med mjuka täcken och kuddar.

//Mia

Mustaschkampen del 3

Så var Mustaschkampen avslutad för min del, i alla fall för den här den här gången. Det är min förhoppning att jag har gjort åtminstone något för att dra uppmärksamhet till kampen mot prostatacancer.

/Thomas

Samtidigt i Göteborg

I Göteborg tar man tydligen också studenten... Jag strosade längs Avenyn och försökte hitta den rätta studentstämningen, men den ville inte infinna sig. På fel student i fel stad, jättetrist att jag råkat bokat in ett kundbesök samma dag som min brorson tog studenten
:-(

Jag spenderade min första natt utan Anton sen han föddes på ett hotell i Göteborg torsdag till fredag förra veckan. Det gick faktiskt bra. Jag åt underbart god och trevlig middag med jobbet på fredagkvällen. Sen tog jag en öl i baren med en kollega. Sen gick jag till sängs och somnade gott och utan ångest. På morgonkvisten kröp ändå saknaden fram, jag vaknade tidigt och lyssnade efter min lilla bebis. Hade svårt att somna om och jag vaknade inte riktigt så utvilad som jag tänkt. Där hemma gick det också bra. Anton vaknade på natten som han brukade, var lite ledsen, men när Thomas gav honom lite välling så blev han nöjd och kunde komma till ro igen.

Ibland är det skönt att få längta efter sina älsklingar och jag blev ordentligt glad när mina båda prinsar överraskande kom och mötte mig vid tåget när jag kom hem!

//Mia

Sjungom studentens lyckliga dag...

I torsdags tog Antons storkusin Daniel studenten. Mia var i Göteborg med jobbet så jag och Anton fick representera familjen Henrysson. Som vanligt när nybakade studenter samlas så var stämningen på topp med mycket festklädda människor, jubel och sång. Än en gång: grattis Daniel till studentexamen!

/Thomas

Anton börjar gärna dagen med en god bok

Första dojorna

En obehaglig upplevelse

I måndags kväll åt vi middag hemma hos Marcus och Elin, två kompisar som vi lärt känna genom orienteringsklubben. De bjöd på jättegod gratinerad löksoppa (jag som hatar lök åt upp hela skålen!). När vi åt fruktsallad till efterrätt fick Anton en liten liten äpplebit av mig. Han har kunnat hantera små bitar tidigare, men den här hamnade fel på något sätt. Plötsligt började han hosta och blev helt röd i ansiktet. Så kräktes han en riktig kaskadspya över mina byxor, sig själv och på golvet. Och där, mitt i sörjan på golvet låg den lilla lilla äppelbiten.

Hela incidenten gick så snabbt så vi hann inte riktigt fatta vad det var som hände, men när jag tänker på det i efterhand blir jag rädd. Tänk om han inte fått upp äppelbiten på egen hand. Man blir så ställd när sådana här saker inträffar på riktigt att det är svårt att komma ihåg vad man ska göra. Det känns väldigt bra att vi ska fräscha upp minnet i en första hjälpen/hjärt- och lungräddning/sår- och brännskador-kurs för föräldrar om två veckor.

När sånt här händer ligger det nära till hands att känna sig som en dålig förälder. Kanske är vi för trygga i vårt föräldraskap. Anton är så "redig" och klarar det mesta och han har hittils varit väldigt förskonad från att slå sig. Men kanske är det ändå för tidigt att låta honom smaka bitar. Kanske är det fel att låta honom sitta i knät när det står saker på bordet. Kanske är det dumt att låta honom krypa runt på golvet. Samtidigt måste han tillåtas få utforska sin omgivning och inte bara sitta i en vadderad bur och leta med mjukisar. Gaaah, att vara förälder är svårt på så många sätt!

//Mia

Söndag i bilder

I söndags firade vi mormors födelsedag. Först köpte vi present på Solhaga Gardencenter utanför Kristianstad. Två lingonbuskar och en kapkrusbärsplanta.


När mamma och pappa var ute och sprang (första gången sen innan gravditeten för min del!) lekte Anton med morfars snören.


Sen åt vi hemgjord smörgåstårta - MUMS! Och här är födelsedagsbarnet också med på bild.


Anton och morfar hade krypstafett på golvet. Man kan nog säga att det var Antons första krypdag, även om det fortfarande går lite knaggligt. Men när han fick syn på en oliv på golvet gick det riktigt fort!


Sen var det dags för premiärtur i den fina nygamla vagnen som numera står i Kullan hos mormor och morfar, redo för små barnbarn. Mormor och Anton tittar på pyttorna.


Och pyttorna tittar tillbaka.


Pappa Thomas och morfar servade pumpen till brunnen.


Sen gick vi på promenad. Vi noterade än en gång att det är svårt att hänga med morfar Uno när han stegar på ut i skogen. Även om det är snårigt, brant uppförsbacke och han har trätofflor på fötterna.


Anton godkände vagnen och somnade gott.


Kusin Peter och hans flickvän Mäzi kom också på kvällen. Anton och Pidden myste på gräsmattan medan Mäzi fotade jättefina bilder på Anton.


Hela familjen picnicar med grillad korv på gräsmattan. Anton åt korvbröd. Och lite klöver.


En utmattad Anton somnade tillsist på golvet som en liten hundvalp.


Och sen somnade mamma också. En riktigt god napp nattar bra.

//Mia

Anton övar på gitarrläxan

Lycka är att gunga!

Anton älskar att gunga! I måndags när vi hälsade på Emma och Hilma hittade vi en lekplats. Anton skrattade högt. Det var också spännande att leka med nästkusinens alla saker. //Mia

Karnevalståg!

Under vårt besök på Lundakarnevalen hann vi förutom Melodikrysset med bl.a. Hanna & Daniel hann vi även med att titta på det riktiga Karnevalståget tillsammans med Ola & Eva

Melodikrysset de luxe

Precis som vanligt på lördagsförmiddagar stod Melodikrysset på schemat idag. Men den här gången sändes det från Lundagård i Lund. Och vi var på plats! Det var häftigt.

/Thomas

Karnevalståg?

Idag är det Lundakarneval. Då vill mamma och pappa gå upp tidigt fast det är helg. Sen får man åka tåg. Det är första gången för mig.

La Légion Éstrangère

Anton har bestämt sig för att ta värvning i Främlingslegionen. Eller om det möjligen var Brittiska Afrikakåren, årgång 1943?

Det jag egentligen försöker säga är att jag köpt en ny mössa åt honom idag.

//Thomas

Två slagna hjältar

Anton och Valdemar slaggar skönt på golvet med varsin mössa som huvudkudde. Så trött blir man av babysim. Idag var för övrigt sista gången jag och Anton går på babysim. Nästa vecka är sista gången för terminen, då jobbar jag. Till hösten tar Thomas över. Dagens lektion var en värdig avslutning. Flera nya roliga lekar och skrattande Anton. Kommer sakna! //Mia

Deg i skallen

Om ni ser mig irra omkring med felknäppta kläder och förvirrad blick, snälla ta mig i handen och led mig hem. Att jobba och vara föräldraledig samtidigt är mer än min annars så välorganiserade hjärna klarar av. Trött som en trasmatta somnar jag i soffan varje kväll, totalt oväckbar av allt utom minsta lilla pip från Anton, då vaknar jag direkt. Vilken tur att jag har selektiv hjärna! Att hålla reda på jobbkalendern och familjealmanackan och alla aktiviteter både här och där är inte lätt. Ständiga dubbel- och trippelbokningar! Lätt förvirrad över alla saker som ska med eller inte med, packa och packa upp igen, olika väskor. Mobiltelefonen är plötsligt försvunnen och när jag ringer upp den svarar en busschaufför. Så går det när jag ska försöka mig på att åka kollektivt. Och usch så pinsamt det blev när mobilen ringde när jag fridfullt och totalt avslappnad strosade runt på promenad med vagnen. Det var optikern. "Du skulle varit här för 20 minuter sedan..." "Jaha, oj, förlåt, glömde!" Stackars trötta arbetande-mamma-hjärnan på högvarv!

Svammel, svammel, nu kallar sängen på mig.
//Mia

GRATTIS MORMOR ULLA!

Käraste mormor Ulla fyller år idag. Vi grattar med kramar och skönsång över telefonen. Mormor och morfar har firat dagen i fårens tecken på Öland. Bäääääää!

Jag vill leka med ALLA leksakerna samtidigt!

Livet är fullt av nya upptäckter

I det fina vädret idag gjorde jag och Anton ett spontanbesök hos Hanna, Astrid och Linnea. Det blev en spännande eftermiddag för Anton. För första gången fick han köra traktor, gunga och ligga i gräset och plocka blommor (och smaka lite på en tusensköna). //Mia

Mustaschkampen - lägesrapport

Skåda resultatet av en veckas intensiv odling. Två veckor kvar!

Börjat jobba

Ja, som en del av er vet och andra kanske listat ut här på bloggen så har jag börjat jobba. Både jag och Thomas jobbar halvtid och delar på föräldraledigheten under sommaren. Vi har delat upp det så att vi jobbar varannan dag, med viss flexibilitet i systemet för särskilda händelser på jobbet. Det känns konstigt och ärligt talat inte så kul att vara tillbaka på jobbet. Jag vill hellre vara hemma med min fantastiske son och följa hans utveckling. Både bra och dåligt att jobba varannan dag. Bra därför att det blir en mjuk övergång tillbaka till jobbet. Varje dag när jag är på jobbet vet jag att redan imorgon kan jag mysa hemma igen. Dåligt därför att det blir lite svårare att vänja mig och komma in i att jobba igen. Varje dag jag är hemma glömmer jag nästan bort att jag har börjat jobba och får ångest på kvällen. Säkert vänjer jag mig, jag har ju än så länge bara jobbat 5 dagar.

En bra sak med att ha börjat jobba är den fantastiska respons jag får från min son när jag kommer hem från jobbet på eftermiddagen. Hans leende och porlande skratt och viftande armar gör att jag glömmer det jobbiga.

Jag måste också berömma min mans effektivitet när han är pappaledig. Första dagen de var hemma tillsammans hade de hunnit med promenad till BVC, arbeta i trädgården inklusive att gräva upp en besvärlig rot till en buske, samt laga katrinplommonspäckad fläskstek i ugnen... Och jag som bara brukar gå hemma och mysa hela dagarna! :-)

//Mia

Otursdag

Gårdagen var verkligen inte min dag. För att göra en lång och krånglig historia kort:

- dagen började med elfel i bilen som ledde till att jag missade morgonbussen till jobbet. Dessutom blev det verkstadsbesök idag så att jag inte kunde köra till Bjärred och hälsa på fina vännerna Camilla och Gloria som jag planerat. :-(

- dagen fortsatte med att jag missade bussen när jag skulle åka hem från jobbet och inte kom hem förrän kl 18.

- dessutom tappade jag min mobiltelefon på bussen! Jag ringde upp den och busschauffören svarade. Han lovade lämna in den på hittegodsavdelningen, men där svarar de inte trots att jag ringt hela dagen idag! Grrrr! Om någon försöker höra av sig till mig så vet ni varför jag inte svarar.

//Mia

Slänten

Idag gräver jag bort överskottsand och krattar slänt. Skönt jobb i helt fantastiskt väder. Äntligen sol och värme! //Mia

Nu blev det visst fel ordning...

Blogginlägget om helgens plattläggning villade bort sig i etern och kom aldrig fram. Därför har ni kanske läst om passbitar idag utan att förstå vad vi håller på med. Nu har jag i alla fall publicerat inlägget igen och fuskat lite så att det hamnade på rätt plats. Se nedan.
//Mia

Passbitarna...

...är också klara nu. Gött mos!

Plattläggning

Helgen ägnades åt plattläggning i gångar och uteplatser runt huset. Med en massa hjälp av Lars, Alf, Stina, Andy, Pontus, Uno och Ulla så lyckades vi bli i stort sett klara. Bara lite småfix kvar i form av att kapa en del passbitar och några speciallösningar, skaffa nytt stenmjöl och borsta ner i fogarna, ordna sluttningen ner till gräsmattan och så gräs. Hårt jobb var det i helgen! Men riktigt bra blev det! Vi ser uppriktigt fram emot att få återgälda hjälpen. Kramar till er alla som kämpade åt oss! Ni är fantastiska!

Lars placerar ut första plattan. Det är viktigt med rätt svansföring.

Arbetsledaren Lars själv vid det färdiga resultatet. Vackert som en gammal romersk väg, tycker Thomas.

Det mysigaste som finns

Framåt kvällningen kryper Anton och jag upp i soffan bland kuddar och filtar. Anton tuttar slumrande och jag tittar på Halv åtta hos mig lika slumrande. Dagens mysigaste stund! //Mia

Ny favoritleksak?

Anton har sysselsatt sig en lång stund med en skramlande skalbagge. Är det en ny favorit, kanske?

Gitarrlektion

Anton spelar gitarr med pappakusin Pontus. Anton "plockar" helst.

Kvällsmys med pappas snören

Navelsträngen

Den gängse uppfattningen är att navelsträngen mellan en nyfödd bebis och mammans moderkaka klipps av efter förlossningen. Och visst görs ett klipp och bevisligen separeras bebisen fysiskt från mamman. Men det mesta av navelsträngen finns ändå kvar, tjock och seg och osynlig och jag är säker på att den kommer att göra det hela livet. Vid varje frigörelse görs ett nytt klipp, en del av strängen kapas och den blir tunnare. Men jag tror aldrig den blir svagare, bara segare och segare ju äldre samhörigheten blir. Tills den en dag slits av i ett enda smärtsamt ryck och frigörelsen är fullbordad.

Antons liv startade i min mage. Där inne blev han till en liten liten människa. Han levde, växte, rörde sig och de första bitarna av hans personlighet föll på plats. Han var en del av mig. Min kropp närde en annan människa, en liten parasit, skapad av kärlek. Jag älskade honom långt innan jag hade sett honom. Han fanns för mig långt innan han fanns. Så förlöstes han. Äntligen fanns han hos oss! Lycka, glädje, gemenskap och energi. Förlossningen - den första frigörelsen. "KLIPP"

Antons värld kretsade i begynnelsen tätt tätt intill sin mamma eller pappa. Den rosa lilla bebisbubblan, omvärlden fanns inte. Total omställning, en helt ny värld. Så radade besökarna upp sig. Äntligen fick vi visa upp vår skatt! Stolthet. Någon annan kunde hålla - frigörelse igen. "KLIPP"

Anton växte av mat som min kropp producerade. Så mycket kärlek, närhet och trygghet flödade med bröstmjölken. För oss båda. Oräkneliga timmar har vi njutit tillsammans av denna gemenskap. Så var det dags att prova nappflaskan! Frihet. Någon annan kunde mata - frigörelse. "KLIPP"

Anton ville stoppa allt i munnen. Hans ögon utstrålade en frågande nyfikenhet som vi översatte till "Kan man äta den??". Dags att börja äta "riktig mat". I början märktes tydligt att han saknade närheten från amningen, men efter hand lärde han sig att mat också var mat. Så vi trappade ner på bröstmjölken och han växte och var på bra humör ändå! Stolthet. Han kan omvandla riktig mat till energi själv - frigörelse. "KLIPP"

Anton och jag tillbringar all tid tillsammans. Min värld kretsar kring hans och hans värld beror av min. Jag är ofta ensam fast aldrig själv. Tankar och samtal styrda av min världs centrum, allt annat är ointressant, svårt och oviktigt och får mig att stänga av informationsintagen. Vi känner varandra utan och innan. Så är det dags att lämna över till någon annan som har samma rätt som jag att utforska och veta allt om Anton. Tveksamhet. Dags att gå tillbaka till något av det liv som fanns innan Anton - frigörelse. "KLIPP"

Frigörelsen är naturlig och självklar i den dynamiska utveckling som varje människas liv innebär. Frigörelsen är nödvändig för det liv och den personlighet jag önskar min son. Frigörelsen leder till ny lycka för mig. Frigörelse är det som föräldraskap handlar om. Icke desto mindre är frigörelsen plågsam. Vid varje frigörelse förlorar jag en del av mig själv och varje KLIPP smärtar.

//Mia

Mustaschkampen, del 2

Jag har, trots i princip obefintlig skäggväxt, bestämt mig för att delta i Mustaschkampen. Vi är fyra kollegor som är med. För de av er som inte vet, så går det ut på att odla mustasch och skänka pengar till forskning mot prostatacancer. Hittills ser min mustasch mest ut som glesa "sillaben". Bilden är en rolig reklamannons från tidningen.

/Mr Moppefjun

Anton diggar!

Anton och pappa skakar loss till lite riktig musik. Här är det "Me and Bobby McGee" med Janis Joplin som framkallar äkta glädje.

Premiärklippning...

...av gräsmattan.

Helgen

I fredags kom Hanna och Eva på besök. Vi hade en skön myskväll med god middag och lite vin. Tjejerna stannade över och på lördagen var det dags för besökets höjdpunkt: en shoppingtur tillsammans i Kristianstad. Vi fyndade alla tre åtminstone delar av objekten på vår gedigna shoppinglista. När jag kom hem på eftermiddagen jobbade Thomas och svärfar Alf flitigt med att gräva undan sand i trädgården för att förbereda plattsättning. Farmor och Anton passade varandra. Efter ett snabbt ombyte hann även jag gräva ett par timmar innan det var dags att svida om till kvällens festligheter. Vi var bjudna på 30-årsfest hos Olof, en av klubbkompisarna i PAN. Farmor stannade kvar som barnvakt. Vilken fantastiskt rolig fest! Underbart trevliga nya människor att lära känna, god mat och adrenalinframkallande lekar. Efter middagen kom Thomas fram till mig skakande som ett aspelöv och blek i ansiktet. Festen fick ett abrupt slut, vi körde hem och bäddade ner feberöm Thomas under 4 täcken. Stackars! På söndagen gick jag, Anton och farmor Stina till kyrkan på gudstjänst för stora och små. Massor av barn och musik. Efteråt var det vårfest och avslutning för öppna förskolan med korvgrillning och glass i församlingshemmet. Det var en väldigt mysig helg, tack till mina söta svärföräldrar för all hjälp! Och Thomas mår som tur är redan mycket bättre och har jobbat idag.

//Mia

Farmor och Anton läser bok om fåglar

Frysen full

En gemensam familjeansträngning resulterade i 8 matlådor med spag. + köttf. till Anton och 7 med köttf. till föräldrarna. Vi kokte köttfärsen tillsammans med lök, vitlök, rivna morötter, oregano och pyttelite kalvfond i krossade tomater och tomatpuré. Till Anton blandade vi hälften mixad och hälften omixad sås för att få lagom konsistens och rörde i hackad spagetti. Resten av såsen kryddade vi upp och åt själva. Det har blivit mycket köpemat till Anton ett tag. Inget fel i det, men det är kul att variera med hemlagat.
//Mia

Anton och pappa lagar mat

Köttfärssås står på menyn.

Handboll?

Anton har nu en lång stund legat och lekt med sin boll. Intensivt och stundtals frustrerat har han dribblat och jagat. Halva tiden med sin ena strumpa i ena handen. Med tanke på IFK:s förnyade kontrakt kanske lillen borde satsa på handboll. En perfekt mittsexa om du frågar mig.

/T