I vår familj har vi skapat en ny trend att sova på golvet. Idag har mamma gjort det. Och pappa. Och Love. Nej, det är inte det minsta lilla skönt. Men vi är trötta.
fredag 23 november 2012
måndag 19 november 2012
Anton-citat
Samlade favoritcitat från vår underbara unge, insamlade från maj – november 2012.
Springandes omkring med viftande armar:
”Jag flaxar med mina fågelben!”
Om sitt jobb:
”Där jag jobbar har jag en katt, en hund och några små bä, bä, vita lammör.”
Fundersamt om en lastbil som körde förbi:
”När hjulen snurrar kör lastbilen.”
När han presenterar en låt han ska framföra:
”Det är en melodi som jag kan som heter Pippi.”
Till mamma under toaletträningen:
”Tack får du säga! När jag har spolat på toaletten. Då är jag jättesnäll!”
Om klubborna han fick av pizzagrannen (godis är ej introducerat):
”Jag vill ha en sån fikapinne!”
När Anton och pappa såg en motorcykel på promenaden:
Anton: “Det var en liten flicka och en stor flicka på motorcykeln.”
Pappa (som visste vilka det var): “Det var en liten flicka och hennes pappa som heter Björn.”
Anton: “Mamma Björn.”
Funderingar kring morfar:
”Morfar har mustasch. Och han kör traktor. Men nu har han flugit till himlen. Vi ska också åka dit till honom.”
Hela familjen sitter i bilen. Mamma i passagerarsätet där fram är jättehungrig och kan inte låta bli burken med skorpor.
Anton: “Äter du många skorpor mamma?”
Mamma (vit lögn): “Äh… nej…”
Anton: “Jag hör att du äter många.”
På promenaden:
Pappa: “Tänk att du är så klok, Anton.”
Anton: “Ja, jag är nästan lika klok ugglor.”
När mamma och Anton bakar paj till gästerna som ska komma:
Mamma: “Anton, du äter väl inte upp alla jordgubbarna som ska vara i pajen?”
Anton: “Nej. Jag bara slickar på dom.”
Samtal om frukostgröten:
Anton: “Vad är detta för slags gröt?”
Mamma: “Rågflingegröt. Sån som mamma tycker så mycket om. Gör du också det, Anton?”
Anton: “Ehh… Ibland. Fast inte så ofta.”
Mamma: “Vill du ha mer?”
Anton: “Visst vill jag det, kära du!”
När Anton förhandlar om antalet godnattsagor:
Pappa: “Anton, du är en liten terrorist, vet du det?!”
Anton: “Nä! Jag är ingen terro-visst! Jag är en skojare!”
Om att bära tunga saker:
Anton: “Jo, den är tung, men jag kan bära den för jag har så starka muskler. Pappa har också starka muskler.”
Mamma: “Men jag då? Har inte jag också starka muskler?”
Anton: “Jo, det har du. Fast dom är små.”
När pappa är trött:
Pappa: “Kan inte någon gå och lägga mig?!”
Mamma: “Anton, kan du hjälpa pappa med kvällskiss, nattblöja, pyjamas och borsta tänderna?”
Anton: “Nej. Nej… han har så stooooor rumpa!”
Nattsurr om det föränderliga livet
Om det är något jag förstått genom att sörja så är det att livet hela tiden förändras. Mitt liv är inte det samma som för 5 mån sedan. Och det kommer aldrig mer bli sig likt. Nu är jag mitt uppe i det nya livet. Oavsett om jag vill det eller ej. Eftersom livet är så föränderligt, varför ska vi längta så förtvivlat efter morgondagen? Det du tänker att du ska göra imorgon, planerar du idag, i detta livet. Men förutsättningarna för morgondagens liv vet du ännu inget om. Se hellre till att göra det bästa av livet som är nu. Idag. Tänk inte så förtvivlat! Känn istället! Och glöm för all del inte bort att leva!
söndag 4 november 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)