Den bästa presenten...

...en mamma till en känslig liten unge på nytt dagis kan få. Ett pärlarmband där han valt orange och blått eftersom det är våra favoritfärger. Han har gjort det själv på dagis, på eget initiativ, slagit in själv, skrivit sitt namn med lite hjälp. Två väldigt jobbiga inskolningsveckor är slut. Men vilken enorm utveckling under dessa tio dagar! Fortfarande en bit kvar, men nu vet jag att det kommer bli bra. Puss älskade unge!

Lördagsgodispremiär

Förra söndagen var Anton på barnkalas. Hans första riktiga egentligen, förutom släktkalas eller kompisars barn där hela familjen varit bjudna. Nu var det August på nya dagiset som fyllde 4 år. I alla fall. Mot slutet av kalaset var det fiskdamm och Anton fångade en stor godispåse. Han åt väl två bitar då. Sen har den stått i köket, Anton har öppnat ibland och kollat. Plockat fram godisbitarna. Räknat. Planerat. För svaret på frågan när han fick äta dem var lördag eller fest. Idag fick han tio bitar när Love sov. Jag hann inte ta något kort... 

Vår avsikt är inte att införa stora lördagsgodispåsen. Om någon undrar. Jag tycker inte att man behöver äta godis varje vecka. Men han ska inte undanhållas något som andra i hans ålder vet om. Det ska bli intressant att se hur Anton själv hanterar frågan efter premiären. Hittills har ju hans eget bristande intresse varit den största anledningen till att han inte ätit godis. 

Dramatisk utflykt

Precis hemma från en dramatisk lekplatsutflykt med 3/4 av familjen Gedeborg. Love satte en stor plommonbit i halsen, det var riktigt otäckt innan han fick upp den. Han brukar aldrig sätta i halsen. Men det gjorde Anton. Ofta. Så det är ett av mina värsta orosmoment. Sen började det att ösregna. För en gångs skull hade jag inte packat med mig kläder för alla väder. Men vet ni?! Det gick bra ändå! Vi skulade under ett träd men blev ändå plaskvåta. Så då passade vi på att duscha lite i regnet. Och Anton plaskade i alla vattenpölar på vägen hem. Nu duschar två regnblöta ungar för att få upp värmen. 

Premiärbadet

Ja, för båten alltså!

Tripp trapp trull

Anton 4 år. Grattis älskade unge!!

via Instagram http://instagram.com/p/dm7mDYAgCH/

Grattis Anton 4 år!!!

Pettson och Findus-feber

Aldrig trodde jag väl att det gick att tröttna på Pettson och Findus! Men det går! Just nu står den där gubbstrutten och hans knasiga katt mig upp i halsen. Anton kan massor av repliker och scener från böcker och filmer, blandar hej vilt, smyger in lite pirater och annat smått och gott i handlingen. Favoritavsnitten/böckerna är Pannkakstårtan, Kattonauten, Gubbens år och Pettson tältar. Charmigt kan tyckas. Och det är det, verkligen. Men Anton leker inte bara Pettson och Findus. Han agerar Pettson och Findus. Han lever med Pettson och Findus. Han är Pettson och Findus. Ibland när man försöker prata med honom och tilltalar honom vid namn fräser han: "Jag heter inte Anton. Jag heter Pettson!!"

Att växa upp med Youtube

Anton: Jag vill titta på Pippi på de sju haven. 

Pappa: Vill du inte titta på Pippi på de ÅTTA haven istället?! 

Anton: Äsch! Det har vi ju inte på Youtube!

Morgonmys

Anton och Love kollar på Bamse i väntan på frukost. 

Bygga torn

Nästkusin Vinja visar vägen

Så här går det till när man målar på nya dagis. Färgerna måste blandas ordentligt!

Veckans hjälte

Usch och fy. Vilken vecka förra veckan var. Anton är ett trygghetssökande känslobarn och att skola in honom på ett nytt dagis är jobbigt. Första dagarna blev det helt fel. Anton placerades i en grupp med barn som var ett år yngre än honom själv, där han inte kände någon. Anledningen att han inte direkt fick vara med de stora barnen var att han skulle få en mjukstart och lära känna det nya sättet att jobba. Rätt tänkt i och för sig, det är lätt att tolka Antons beteende när han är osäker och understimulerad som omognad och oförmåga att koncentrera sig. Hela min kropp skrek att det var fel sätt. Och hela Antons också. I onsdags hade vi provat färdigt den gruppen och vi övertygade personalen om att det var dags att flytta upp. I dörren möttes vi av Vinja. Genast släppte Anton min hand och leddes in av sin nästkusin istället. Vinja är min hjälte! Hon hjälper Anton till rätta och visar att Henryssonar hjälper varandra. Och frågar du Anton vilken fröken han tycker är snällast, svarar han: “Vinja!”. Vi har en bit kvar innan Anton är trygg på nya stället, men en sak är klar: utan Vinja hade det varit så mycket svårare!

Lekens dag

Idag var det lekens dag i Furuboda. Häftigt att samla så mycket roliga aktiviteter på en och samma plats. Och att allt är gratis! Vädret var strålande och halva Skåne hade hittat dit. Vi har haft en tröttande vecka, så förutsättningarna var väl inte riktigt på topp. Särskilt inte eftersom vi anlände vrålhungriga och korvkön var lång. Så även kön till ansiktsmålningen, pappa Thomas var inte sen att låna pensel och färg och fixa sin egen piratmålning. Vi träffade nästkusinerna Hjalmar och Hilma.

Bubbellycka

Kattlycka

Grannens katt Em på besök. 

Dagisunge

Nu var det dags! Första dagen på nya dagiset!

Dagisungen

Nu var det dags! På väg till nya dagiset!

Sjukbebis

Man vet att det inte står riktigt rätt till om han somnar så här. Pytte har feber. 

Sommaren och Wanås

Det har varit en sommar. Solig. Varm. Jobbig. Tröttande. Känslig och känslosam. Och ovanligt
fantastisk.

Vi har hittat på mycket. Vi har hunnit mycket. Vi har njutit mycket. Thomas har sen
semester i år, fortfarande ledig. Men tack vare Ölandsprojektet och en till synes aldrig
sinande källa av komptimmar har det varit sommar- och semesterkänsla länge. Vi har
utnyttjat eftermiddagar och kvällar. Jag kan inte minnas en sommar när jag badat så länge
och ofta. Eller när jag varit så solbränd. Vi har ätit middag på restaurang, flera kvällar i veckan.
Vi har varit på dagsutflykter och minisemestrar. Vi har fixat en del hemma, i trädgården och i huset.
Vi har njutit av släktingar och vänner.

Idag har det varit sommarlovets sista dag och jag vill inte gå och lägga mig. På måndag börjar
Anton nytt dagis. Några veckor senare börjar Love på samma dagis. Och jag börjar på mitt nya jobb.
Det är dags att hitta vardagsrutiner, läggtider, jobbinspiration, matsedlar och städscheman. Hösten
är här. Och sommaren har gått precis lika fort i år som den brukar.

------------------------------------------

“Hvad är lykke for dig?”. Så heter 2013:s utställning i Wanås-parken. Vi åkte dit en solig julidag.
Mormor, mamma och Anton.

 
 
 

Anton gillade konst. Han lärde sig att allt kan vara konst. Bokstäver i marken. Ett hjärta i skogen.
Gula träd. Ett upp-och-nervänt rum. En inspirerande kissande flicka. Och ankor. Fler och fler ankor.
De tog liksom aldrig slut när Anton plockade fram kexpaketet.

 
Fideicomissum 2000, Ann-Sofi Sidén, fontän av brons 
(bildkälla: www.wanås.sehttp://www.wanas.se)

The Perks of being a Wallflower

 

Fån-leende-tår-på-kinden-ont-i-bröstet-bra film. Jäklans fantastisk helt enkelt. Se!

“We can’t decide where we come from. But we can decide where we go from here.”

Abba?!

"Abba?!" ropar Love. Högt och ljudligt. Med eftertryck. Cirka etthundratrettio gånger om dagen. Helst i bilen, då skriker han "Abba?!" två gånger i minuten. Vi vet inte vad det betyder. Först trodde vi pappa. Eller mamma. Men det kan han säga korrekt. Sen tänkte vi Anton, men det hjälper inte om Anton svarar honom. Kanske är det bara ett jagvillhauppmärksamhetord. Eller en hyllning till en popgrupp från sjuttiotalet. Imorgon ska jag spela Dancing Queen för honom. Eller Mamma Mia...

Byta plats

Japp. Nu är vår bebis så stor att han inte får plats i babyskyddet till bilen längre. Lillebror som han är får han förstås ärva storebrors bilbarnstol. Och storebror får en ny. Stora, stora Anton sitter rättvänd i bilen, med riktigt bälte och allt. Och nu kommer väl aldrig våra barn somna i bilen mer. De hade i alla fall väldigt kul tillsammans hem från stan, för nu sitter de mitt emot varandra och kan snacka. 

Barnens gård

Spontanutflykt till Barnens gård utanför Karlskrona idag, blev väldigt lyckat. Love struttade rundor, klappade getter och kaniner, plockade fimpar, getbajs och stenar. Anton red en liten ponny, hoppade studsmatta och tog sig envist sprallande framåt i bassängen för egen maskin med simpuffar på armarna. En väldigt fin och välskött park. Inte så stor, men absolut fullt tillräckligt för våra barn. Enda minuset var vädret, helt ok när vi gick runt i parken, men isande kallt och blåsigt när vi skulle bada.  

Fisketur med faffor i Vombsjön

Mer bilder från Kullan

Inga kommentarer:

På Drakborgen

I drakens borg på Kristianstads museum fanns en riddaraffär med en charmant handlare, en tunnel med fladdermöss och spindlar och en mörk fängelsehåla med ett livs levande skelett i. Och så klart en stor stor drake. Med en rutschkana i. Anton har livlig fantasi och var ganska skraj. Mamma följde med in i den trånga mörka gången full av råttor till fängelsehålan, efter ett tag kröp Anton där själv. På slutet vågade han till och med åka i draken! En fin utställning!