Bread winner

Anton "överhörde" diskussionen om middagsmaten:

Mia: "Vad ska vi äta?"
Thomas: "Vi har ju ingen mat hemma..."
Anton: "Jag har pengar. Jag köper bullar. Hej då."

Slitigt på jobbet

För en tid sen gjorde vi en jobb-turné med Anton. Så att han fick se var föräldrarna är på dagistid. Förmiddag hos mamma, eftermiddag hos pappa. Nej minsann, halvtid får räcka, tyckte Anton och sov som en liten hundvalp på en filt på golvet på pappas kontor.

2 bagare och 1 kök

Goggles

Snart skidsäsong.

Bästa vänner

"Ä inte många lampor"

Inatt har Anton "sovit mellan". Vaknade och drömde nog något tokigt, för ledsen var han. Det är så mysigt med den lilla varma kroppen och hans snusande andhämtning. Ibland när han har det riktigt gott sträcker han lite extra på halsen och låter höra ett utdraget "eeeeeehhh". Det är mitt favoritsovljud från min son. Det låter så tryggt. Så vill jag också låta när jag sover.

Anton vaknade själv imorse. Utan att bli väckt alltså. Jag låg kvar i sängen och hade lite sovmorgon, det var Thomas tur att lämna på dagis. Jag såg en liten skugga i mörkret, som gruffade runt, körde vildsvinsstilen i kudden och sen satte sig upp och sträckte sig efter sänglamporna. Tände en. Tände två. Såg mig. Sa med sin morgongrötiga röst, som om det vore den självklaraste första morgontanken i världen:

"Dä ä inte många lampor. Dä ä två lampor. Mmmm-um. Hej mamma!"

Om att förbereda

En växande mage. Det är en alien som bor där inne! En inneboende som skapar illamående, apelsinlängtan, näsblod och kebabsåscravings. My good, något putar plötsligt, är det där en fot? Men vad är det som kommer ut egentligen? Vem är det? En ny. "Hejhej, mamma heter jag". Jaha, ska han flytta in här? Javisst, jaha, välkommen då. Mat serveras var fjärde timme och vi försöker hålla på hygienen med blöjbyten däremellan och bad då och då. Regler kommer vi väl på efter hand när vi lär känna varandra... Ja, vi har lite nya grejer här också som du kan få. Någon slags vagn verkar det va. Vi hittade en liten säng också, den gungar visst, nehenej, äh...det var du inte sugen på, nejnej, välkommen att ligga mellan då. Men vad är det som händer i bröstet, det känns så......varmt? Varför kan jag inte sluta le av att se dig i min famn, sovande och trygg. Hur blev jag en sådan där som berättar osammanhängande vardagshistorier för sina kollegor och förväntar sig skratt och bekräftande nickar och leenden. Jo, han är verkligen söt och duktig och härlig och rolig och speciell... Och varför sitter jag här och ler så förtrollat?! Han kastar ju mat över hela golvet samtidigt som han skriker ur sig rockversionen av imsevimsespindeln. Nejmenväntanu! Jag gråter ju! Vad i helsike är det här???!

Trots alla förberedelser och förberedande tankar kunde jag aldrig föreställa mig K.Ä.R.L.E.K.E.N.

Telefonen ringer. Visst var det idag vi skulle få veta? Spänner musklerna, stålsätter mig. Svarar "hallåhurhardetgåttidag?". Nu är jag beredd, nu kommer orden, nu får jag veta. Nu kan jag inte längre stanna i drömmen där vetskapen inte finns. Jag kan i denna stund inte längre låtsas att allt är ok. Att allt är som vanligt. Jodå, jag känner mig väl förberedd, jag kan ta det nu, jag klarar höra vad som helt. Försöker ignorera att hela jorden gungar. Jag har ju trots allt oroat mig för alla tänkbara scenarion, jag är så väl förberedd. Eller vänta nu, har jag inte glömt oroa mig för något? Nejdå, det kan inte finnas några andra varianter av sanningen. Nu är jag stark! Just då börjar de där eländiga tårarna rinna igen. Vad tusan, jag som är så förberedd!! Sluta nu!

Den där K.Ä.R.L.E.K.E.N. igen.

http://skrivpuff.blogspot.com/

Nya favoriten

Anton har fått låna en jättefin grävmaskin av farbror Andy.

Hundöron, skavsår och gulnat papper

Det är något speciellt med en splitterny bok. Lukten av nytryck. Släta, stärkta sidor. Hård rygg som knakar när jag bläddrar. Sättet som bladen faller på, oftast flera åt gången och inte ett och ett. En ny bok triggar igång något hos mig som kittlar, jakten på en ny historia, förväntan inför att uppleva ett äventyr. Med en splitterny, nyutgiven bok i handen känner jag mig alltid så nära författaren. Vetskapen om att vi lever samtidigt. Känslan av att jag tar del av det som just för tillfället förmodligen upptar den allra största delen av författarens liv och tankar. Eftersom jag själv när vissa berättardrömmar känns det som en ynnest att få dela en annan människas liknande förhoppningar bli verklighet.

Men de vackraste böckerna är inte nödvändigtvis de där nya, strama. Den vackraste läsupplevelsen är den jag delar med andra, historien som bubblar inom mig tills jag kan lämna den vidare till nästa upplevare. Och sedan väntan på att kunna diskutera skrivsätt, oväntade vändningar i storyn och bakomliggande tanke. "Hur långt har du kommit?". Jag ställer frågan och fnissar förväntansfullt när jag vet att om bara några sidor kommer den kritiska vändningen som kastar om hela handlingen och förväntningen om hur det ska sluta. Det blir en sport för mig att diskutera utan att försäga mig. En bra bok tål att läsas massor av gånger och blir bara vackrare med tiden då känslan av en välläst historia vävs in i hundöron, skavsår och gulnat papper. Därför är en skabbig bok minst lika vacker som en splitterny.

Vi har haft bokhyllestädning. I en stor kasse på källargolvet finns massor av historier som vi vill lämna vidare. Några är tjusiga böcker som ser nästan nya ut. Andra är tummade, bläddrade, vällästa pocketar som lästs av flera.

Titlar:
Patient 67 - Dennis Lehane
Nu vill jag sjunga dig milda sånger - Linda Olsson
Väktare - Dean R. Koontz
Timglaset - Julie Parsons
En drink före kriget - Dennis Lehane
Den amerikanska flickan - Monika Fagerholm
Historien om IKEA - Ingvar Kamprad/Bertil Torekull
Freja, Sagan om Valhalla - Johanna Hildebrandt
Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät - Paulo Coelho
Den siste tempelriddaren - Raymond Khoury
Allt för min syster - Jodi Picoult
Journeys in the Dead Season (eng.) - Spencer Jordan
Fall on your knees (eng.) - Ann-Marie MacDonald (Oprah's bokklubb)
Var är du? - Marc Levy
Journeys in the Dead Season (eng.) - Spencer Jordan
Hon och han - Annika Sundbaum-Malin/Henrik Kolbjér
Journeys in the Dead Season (eng.) - Spencer Jordan
Inga fler insatser - Philip Johnsson/Lennart Lauenstein
Extremister, människorna bakom attentaten - Magnus Sandelin
En god katt förlänger livet - Anna-Lena Brundin/Staffan Heimersson
Det stora avslöjandet - Jan Guillou

Vilken historia blir du sugen på? Önska i komentarerna eller skicka ett mail till mia.e.l.henrysson@gmail.com så är boken din. Såvida ingen annan snott den framför näsan på dig förstås, så skynda dig nu!

Efterlysning, igen...

Katten är fortfarande borta. Den är inköpt på IKEA (säljs inte längre dock), heter Gosig och är randig i vitt och orange. Förrutom "katten" lyssnar den även till namnen "kattaskrället" eller "kisen". Anton var så väldans förtjust i sin kattkompis. Han vet nu att den är borta ("katten är boo-twa") och han kan somna utan den. Men varje gång han ser en katt eller en bild på en katt frågar han "var är andwa katten n'stans?". Han saknar sin kompis. Är det någon som sett kattaskrället eller har en likadan hemma som ni inte har någon nytta av?

Sopplunch

Tipsar om ett fantastiskt gott sopprecept från ICAs billiga veckan. Bli inte blyga för den något annorlunda basen av vita bönor, utan våga prova istället. Hela vår familj gillade soppan skarpt!

Bildkälla: www.ica.se/billiga veckan. Där hittar ni fler trevliga recept som går snabbt att laga för en billig penning.


















Orginalreceptet hittar du här. Jag valde dock att fiffa till receptet lite eftersom jag blivit inspirerad av någon som serverade vitlökssoppa på "halv 8 hos mig". Dessutom hade jag ingen grädde hemma utan valde en lite nyttigare väg. Här är min variant:

Vit bönsoppa med ärtor och isterbandsströssel

2 burkar kokta vita bönor (á 380g)
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
2 dl creme fraiche
5 dl grönsaksbuljong
ca 1 msk vetemjöl
smör
salt
peppar
2 isterband
2 dl frysta gröna ärtor

Hacka lök och vitlök, fräs mjuka i en kastrull. Lägg i sköljda bönor, creme fraiche och grönsaksbuljong. Koka upp och låt småputtra en liten stund. Mixa soppan länge tills den är helt slät. Red av med mjöl utrört i lite vatten och koka ca tre minuter till. Dela isterbanden på längden, skrapa ur innehållet och stek riktigt knaprigt i en stekpanna. Koka ärtorna.

Servera soppan toppad med isterbandsströssel och gröna ärtor. Gärna med en macka vid sidan om. Nylagad var soppan god och annorlunda. Dagen efter i lunchlådan var den helt ljuvlig!

Amish?

Efterlysning

Antons favorit-katt är borta sedan en vecka. Detta är den sista bilden på katten innan försvinnandet.