När pappa är bortrest med jobbet hänger vi gärna en hel dag hos Karlssons i Rinkaby. Dit kan vi komma och vara precis som vi är. Där blir vi bjudna på mat och hjälp med små busungar. Och bara några minuter bort när det är kris. Trygghet på nära håll.
Igår läste Niclas tålmodigt saga på saga på saga på saga på saga på saga…
Mamma: “Du är härlig, Anton!”
Anton: “Du mä, mamma! Du är så go att kela med.”
Glad gråt på mammans kinder.
I den här bloggens början, när Anton var liten bebis, publicerade jag ofta bilder på en sovande Anton-bebis. Det slog mig häromdagen att vi har väldigt få bilder på sovande Love-bebis. Det beror på att Love är väldigt lättstörd när han sover. Det ska vara mörkt och tyst och svalt i rummet. Minsta ljud så vaknar han. När mamma och pappa går och lägger sig i samma rum vaknar han oftast. Men så igår när jag gick till sängs gjorde han inte det! Och inte på resten av natten heller. Jag vaknade kvart i åtta på morgonen av bebisjoller. När jag kikade ner i spjälsängen hittade jag en nöjd och utvilad liten en som låg och snackade med baby-watchen i handen. Det är första gången Love sovit hela natten!
Här hade en bild på sovande Love varit på sin plats, men eftersom han vaknar så lätt vågar jag aldrig fota när han sover. Ni får helt enkelt föreställa er hur ljuvlig han ser ut.
Jag stryker med handen över mjuk fuskpäls och tittar längtanslångt på min nygamla klänning.
Mjukar upp klackarna med små danssteg i köket. Bröllopsklockorna har börjat värma upp. Snart nu!
När Love var nyfödd hittade läkaren ett litet missljud från hjärtat vid första kontrollen. Vi fick göra ett ultraljud av Loves pyttelilla hjärta, då hittade de en passage mellan de två förmaken som inte vuxit ihop riktigt under fosterstadiet. Detta är tydligen inte helt ovanligt, men växer för det mesta igen av sig själv. Igår var vi på halvårskontroll av hjärtat för att se vad som hänt. Love fick först göra EKG och sen ultraljud igen. En ytterst kompetent läkare meddelade oss att passagen varken syntes eller hördes längre. Mycket skönt att höra att Love är ett friskt barn! Nu har vi lyft bort en sten från röset på axlarna.
Bilden är förresten tagen på julspelet i Åhus kyrka. Love och hans kompisar från babyrytmiken var änglar medan mammorna sjöng psalm 123:
Lyss till änglasångens ord, Gud är kommen till vår jord!
Nyfött barn vår konung är, frid åt människor han bär.
Folk stäm in i himlens kör, med en sång som aldrig dör!
Han som fötts i Betlehem är vår frälsare och vän.
Lyss till änglasångens ord, Gud är kommen till vår jord!
Glo-o-ria! In excelsis deo!
I vår familj existerar än så länge inte något lördagsgodis. Anton har bara smakat godis enstaka gånger. Han frågar inte efter det och vi ser ingen anledning att introducera det. Däremot har vi myskväll med film och snacks på fredagar. Anton brukar få välja om han vill ha popcorn, ostbågar eller chips och så kollar vi på Alfons, Bamse, Gruffalon, Totte, Postis-Per eller Mamma Mu. Bästa kvällen på hela veckan! I mellandagarna valde Anton att vi skulle äta majskrokar som snacks, så att Love också kunde få smaka. Love tyckte det var gott ända tills han tappade en innanför pyjamasen, då blev han förbannad!
Igår var det fullt ös på rockmässa i Fränninge kyrka. Fabror Andy och Martin hade sin första spelning med nya bandet Black Math. Vi var där med farmor, faffor och Lars.
Fast Anton tyckte de spelade förskräckligt högt och försökte hålla för öronen. Frågan är väl om det hjälpte något? Och Love hörde fel. Han trodde det var rock-mössa istället för rock-mässa och gjorde sitt bästa för att smälta in.
Det har blivit så att vi har varit en del i kyrkan senaste tiden. Nu när jag har kommit över den värsta högtidliga blygheten jag kände i början, gillar jag det verkligen. Det är en speciell känsla att komma in i en kyrka. Och en speciell värme och gemenskap i en församling. Den moderna kyrkan erbjuder mycket för ungdomar och det är fantastiskt. Igår hjälpte den kvinnliga prästen endast till med “lite prästgrejer”, som hon själv uttryckte det. Allt annat sköttes av konfirmander och Black Math.
På golvet i vardagsrummet har vi en stor madrass. Det är vår bästa möbel, där hänger vi jämt! Jag lämnade Love där i ett par minuter häromdagen, för att jag och Anton skulle kolla på en spännande container genom köksfönstret. När vi kom tillbaka låg Love i TV-rummet 3 meter längre bort och snurrad 90 grader.
Bästa kompisar har de varit idag, Anton och Nils. I alla fall ibland. “Nu ska vi samsas!” ropade Anton, och sen gjorde de faktiskt det. En lång stund.
De små barnen var också med. Emil jagade krypandes de stora och ville vara med. Och Love nöjd som vanligt när det händer grejer runt omkring.
Även om det på bilderna ser fantastiskt gulligt ut är det förstås inte alltid så när fyra små, men starka, viljor möts. Kameran är ju förstås inte är det första som plockas fram när duellanterna drabbar samman… Men när de är vänner är de faktiskt så där söta ihop, de stora små. En skön avslutning på jullovet, imorgon är det dagis, babysim och vardag igen!
Vissa dagar är bättre än andra. Barnvakt och hjälp med röjning i källaren hela dagen. Och som grädde på moset fick jag den här skönheten från 70-talet av någon jag aldrig träffat. Tack!
Den som växer och blir stor, vet exakt var värken bor.
Om hon nångång tittat in, in under sitt skinn.
Det är du som väljer så var noga med ditt val.
Det är ändå du som väljer vem du är.
Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen I filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig.
Om du lärt dig nåt om livet, om du har valt slitstarka skor.
Så vet du vad lyckan beror på, men den chansen är sällan så stor
Det är du som väljer så var noga med ditt val.
Det är ändå du som väljer vem du är.
Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen I filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig, som liknar dig.
Jag är dina drömmar, jag är den som aldrig säger nej.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är lyxvarianten, jag är färgen I filmen om ditt liv.
Jag är apan som liknar dig.
Jag är apan som liknar dig.
//Olle Ljungström
