Annandagen. Sjukstuga i soffan. En ännu slöare dag.

via Instagram

Juldagen. Årets slöaste dag?

via Instagram

Ser ni risgrynen? Två stycken har jag nu!

via Instagram

Sova med publik

via Instagram

Love Uno Alf Henrysson

Love:
När Love låg i magen kallade vi honom för SueEllen. Jag tyckte nämligen att Sune var ett fint pojknamn och Thomas tyckte att Ellen var ett fint flicknamn. Så då blev det SueEllen. Vi var inte direkt förtjusta i varandras förslag, och den här oenigheten kännetecknade hela namndiskussionen. I alla fall när det gällde pojknamn, varje gång vi pratade om det blev vi lite ovänner. Det slutade med att jag vid ett tillfälle irriterat fräste: “Vi behöver inte diskutera pojknamn, det blir ändå en flicka!”. Och hon skulle heta Lovis, det var vi överrens om. Så föddes vår bebis. Och någon flicka var det inte. Men likväl en Lovis! Namnet Love kom vi på och enades om på BB.

Love är ett gammalt fornnordiskt namn, det finns bevarat i skrift på en runsten från 1000-talet. Namnet stammar från tyskans Ludvig och franskans Louis. Betydelsen är berömd och kämpe. Vi tycker att det är ett kärleksfullt och poetiskt namn.

Uno:
Sex dagar efter att Love föddes gick min pappa bort efter en lång kamp mot sin egen kropp. Love, jag och mamma satt hos honom när han drog sina sista andetag. Love kommer aldrig att lära känna sin morfar. Han kommer aldrig ha några egna minnen av honom. Men han ska i alla fall få bära med sig en del av sin morfar varje dag genom hela livet. Hans namn. Uno. Jag hann berätta det för min pappa innan han föll i koma. Min pappa tog vara på det enkla i livet. Han var trygg, varm, god och den tramsigaste människan jag vet. Allt detta önskar jag åt Love och hoppas att hans morfars namn kan bli en påminnelse.

På italienska betyder Uno den ende. Namnet Uno kommer från fornnordiska Une, som betyder att trivas, vara tillfreds. Dessa betydelser stämmer väl överrens med både min pappas och Loves egenskaper.

Alf:
Namnet Alf har Love fått efter en lång rad förebilder: faffor Alf, pappa Alf Thomas, farbror Alf Andreas, storebror Anton Alf och mammamormor Alfhild. Ja, Alfar finns det gott om i vår släkt, klart Love också ska få vara med i det gänget! Godhet, envishet och musikalitet är egenskaper som går igen hos de tidigare Alfarna. Det är fina egenskaper.

Namnet Alf är lika med ett mystiskt väsen, den manliga älvan.


Henrysson:
Vårt efternamn kommer från Thomas morfar som hette Henry. Jag hann tyvärr aldrig träffa Henry eftersom han gick bort innan jag och Thomas träffades, men han bevaras i varmt minne av de som kände och höll av honom. Jag bär hans namn som mitt efternamn med stor stolthet.

_____________________________

Vi tillhör en stor och varm släkt. Alla dörrar och famnar är alltid öppna oavsett vad det gäller. Alla ställer upp och hjälper varandra. Det känns som en stor trygghet att låta våra barn växa upp i den gemenskapen. Tack för att ni är ni.

//Mia

På halva vägen

Min goda vän Hanna och jag bor ganska långt ifrån varandra. I söndags träffades vi på halva vägen och umgicks på badhuset i Hörby. Trevligt ställe och framförallt trevligt sällskap.

Passade på att ta en ny jämförelsebild mellan Love och Anton. Den ena bilden nedan togs i söndags, den andra i februari 2010. Anton är 5 1/2 månad, Love är 6 månader. Men vem är vem?

Fredagskonsert

Ikväll spelade gitarrduon "the Second Cousins" på scenen Köksbänken i Österslöv. Bandet, som består av Hilma Henrysson på liten blå akustisk gitarr och Anton Henrysson på mycket tyst elgitarr, imponerade stort på publiken två mammor, två bebisar och en morfar. Efter en något svag inledning med "Sankta Lucia", där bandets båda medlemmar, verkade oense om texten, rev de av hit efter hit. Rockiga "En sockerbagare", stillsammare "Tre gubbar", taktfasta "Tipp Tapp", samt bandets helt nyinlärda "Tomten kommer" fanns på repertoaren. Däremot nekade bandet önskemål som "Gläns över sjö och strand" från publiken, en låt som förstås inte alls stämmer med deras image. Onekligen en lyckad spelning av "the Second Cousins"! Vi hoppas få höra mycket mer av dessa unga musiker framöver.

Vid middagsbordet

En hungrig Anton länsar godbitarna från mammas tallrik. Plötsligt spottar han ut en bit kyckling och utbrister: "Jag älskar inte den! Jag älskar bara Love!".

Anton pusslar. Stolta mamman tittar på och förundras. Vad bra han kan!

via Instagram

8 vindkraftverk på en dag

I fredags slog jag nytt rekord i antal vindkraftverk jag varit uppe i på en dag. Det blev 8 st. Ett av dem var jag dessutom uppe i två gånger. Med tanke på höjden (105 m), så var jag tacksam att det finns hiss. Bilden tog jag genom en liten lucka i golvet på ett av verken.

Snöstorm

Ikväll trotsade vi kung Bore och gav oss iväg till Åhus julskyltning. Som det snöade! Vi fick oss en ordentlig nypa frisk luft, mötte några goda vänner och lyckades rädda scouternas allra sista grillkorvar undan soptunnan. När vi skulle gå hem ville inte Love mer. Han panikskrek i sin vagn. Vinden ven och snön piskade oss i ögonen. Vi var en halvtimmes promenad hemifrån. Thomas fick stoppa Love under dunjackan och jag slet och drog i dubbelvagnen genom oplogade gator. Väder att ta på allvar, minst sagt!

Bilden till höger visar hur det ser ut när fyra personer i full snöskyddsmundering kommer hem till vår något underdimensionerade hall. Lagom kaos, grejer överallt! Men ganska fiffigt ändå att torka snövåta ytterkläder med golvvärme.

Långsittning på holken

Frukostdricka

Önskemålen om frukostdricka specificerades i morse på följande vis av unge Anton:

“Mamma, jag vill ha sån alldeles lagom varm kojamjölk (chokladmjölk). Nu påminde jag dig om det. Jag sa det igår.”

Premiärsittning

 

Första gången i eminenta barnstolen. Anton var så uppspelt över att Love äntligen
kunde sitta bredvid honom att han hoppade rundor på golvet.

Dopet

Jag ligger efter i mina blogguppdateringar. Alla dessa höstsjukor som stjäl vår tid och energi! Hur som helst blev han döpt söndagen den 18 november i Åhus kyrka. Vår fantastiske lille Love. Som allt annat tog han det med ro.

Prästen som döpte Love hette Magnus Persson och var lugn, tålmodig och ny. Love bars fram till dopet av sina gudföräldrar, Thomas syskon, Sofie och Andy. Dopklänningen är sydd av Thomas mormors mormor Bengta Edvardssons brudslöja och är använd i alla generationssteg sedan dess. Andy och Pontus spelade “Stairway to heaven” på akustisk gitarr. Thomas och Sofie läste bibelord. Mia och Anton hällde vatten i dopfunten och Anton torkade stolt Loves huvud med en servett. Vi sjöng psalmerna “Tryggare kan ingen vara”, “Måne och sol” och “Du vet väl om att du är värdefull”. Dopkompis var en liten flickbebis som hette Hilda.

Efter kyrkan bjöd vi på dopkaffe med tårta och 8 sorters synnerligen eleganta och välsmakande kakor, de flesta bakade av mormor Ulla. Släkten fikade, minglade och skrev goda levnadsråd till Love på små kort. Mia höll ett tal om Loves namn. Och sen satte vi igång projekt släktfotografering, som kan sammanfattas med slutsatsen att det är svårt att ta ett foto där 25 personer blir representabla samtidig…

Gemytligt! Precis som vi ville ha det! Tack fina släkten för att ni var med oss på Loves första kalas. Och tack för fina presenter!


            
     

247 makaroner…

… är många att plocka upp, även för små pilliga 3-åringsfingrar. Särskilt om du
häller ut dem 3 gånger på rad.

På golvet

I vår familj har vi skapat en ny trend att sova på golvet. Idag har mamma gjort det. Och pappa. Och Love. Nej, det är inte det minsta lilla skönt. Men vi är trötta.

Storebror och lillebror

Anton-citat

Samlade favoritcitat från vår underbara unge, insamlade från maj – november 2012.

Springandes omkring med viftande armar:
”Jag flaxar med mina fågelben!”

Om sitt jobb:
”Där jag jobbar har jag en katt, en hund och några små bä, bä, vita lammör.”

Fundersamt om en lastbil som körde förbi:
”När hjulen snurrar kör lastbilen.”

När han presenterar en låt han ska framföra:
”Det är en melodi som jag kan som heter Pippi.”

Till mamma under toaletträningen:
”Tack får du säga! När jag har spolat på toaletten. Då är jag jättesnäll!”

Om klubborna han fick av pizzagrannen (godis är ej introducerat):
”Jag vill ha en sån fikapinne!”

När Anton och pappa såg en motorcykel på promenaden:
Anton: “Det var en liten flicka och en stor flicka på motorcykeln.”
Pappa (som visste vilka det var): “Det var en liten flicka och hennes pappa som heter Björn.”
Anton: “Mamma Björn.”

Funderingar kring morfar:
”Morfar har mustasch. Och han kör traktor. Men nu har han flugit till himlen. Vi ska också åka dit till honom.”

Hela familjen sitter i bilen. Mamma i passagerarsätet där fram är jättehungrig och kan inte låta bli burken med skorpor.
Anton: “Äter du många skorpor mamma?”
Mamma (vit lögn): “Äh… nej…”
Anton: “Jag hör att du äter många.”

På promenaden:
Pappa: “Tänk att du är så klok, Anton.”
Anton: “Ja, jag är nästan lika klok ugglor.”

När mamma och Anton bakar paj till gästerna som ska komma:
Mamma: “Anton, du äter väl inte upp alla jordgubbarna som ska vara i pajen?”
Anton: “Nej. Jag bara slickar på dom.”

Samtal om frukostgröten:
Anton: “Vad är detta för slags gröt?”
Mamma: “Rågflingegröt. Sån som mamma tycker så mycket om. Gör du också det, Anton?”
Anton: “Ehh… Ibland. Fast inte så ofta.”
Mamma: “Vill du ha mer?”
Anton: “Visst vill jag det, kära du!”

När Anton förhandlar om antalet godnattsagor:
Pappa: “Anton, du är en liten terrorist, vet du det?!”
Anton: “Nä! Jag är ingen terro-visst! Jag är en skojare!”

Om att bära tunga saker:
Anton: “Jo, den är tung, men jag kan bära den för jag har så starka muskler. Pappa har också starka muskler.”
Mamma: “Men jag då? Har inte jag också starka muskler?”
Anton: “Jo, det har du. Fast dom är små.”

När pappa är trött:
Pappa: “Kan inte någon gå och lägga mig?!”
Mamma: “Anton, kan du hjälpa pappa med kvällskiss, nattblöja, pyjamas och borsta tänderna?”
Anton: “Nej. Nej… han har så stooooor rumpa!”

Nattsurr om det föränderliga livet

Om det är något jag förstått genom att sörja så är det att livet hela tiden förändras. Mitt liv är inte det samma som för 5 mån sedan. Och det kommer aldrig mer bli sig likt. Nu är jag mitt uppe i det nya livet. Oavsett om jag vill det eller ej. Eftersom livet är så föränderligt, varför ska vi längta så förtvivlat efter morgondagen? Det du tänker att du ska göra imorgon, planerar du idag, i detta livet. Men förutsättningarna för morgondagens liv vet du ännu inget om. Se hellre till att göra det bästa av livet som är nu. Idag. Tänk inte så förtvivlat! Känn istället! Och glöm för all del inte bort att leva!

Nu får grannen se upp! Det är en ny pizzabagare i stan!

via Instagram

Pumpagubben

via Instagram

Födelsedagstårtan

via Instagram

Provivamustasch

via Instagram

Dags för smakisar

via Instagram

Skånskalektion

Pappa Thomas undervisar sin son i skånska språket. De studerar ord som "lommemög", "panntofflagröd", "rullebör" och "pinnasnuda". I morse ville Anton pröva sina kunskaper och konversera sin mamma på skånska. Men, han stötte på svårigheter i en glosa han inte ännu lärt sig:

Anton: "Men... Vad heter olivmortadella på skånska?"
Mamma: "Jaa du...."
Anton: "Kanske heter det... tomat?!!"

På skogsutflykt

via Instagram

Helikopterkojan

Anton kallar Loves babygym för helikopterkojan. En kväll fick alla hans saker följa med på en flygtur.

Mera bröllop

Vi har ju varit på ett bröllop till. I vackra Amiralitetskyrkan i Karlskrona. Grattis Gustav och Karoline Egerup!!

 

Extra speciellt fantastisk blev bröllopet eftersom Thomas och jag var barnfria! Anton spenderade helgen hos farmor och faffor. Och mormor följde med oss till Karlskrona som barnvakt, hon och Love hade eget rum på hotellet. Där åt Love flaska för första gången (rutinerade andragångsföräldrar satsade all pumpmjölk på ett kort!). Inte bara en, utan två matningar i rad. Fin middag, fest med Lundastämning och en liten sovmorgon. Ja-tack-inte-fel-alls!!