Vet ni? Jag gillar att fylla år! Det anses kanske barnsligt när man är 34 år gammal, men jag gör verkligen det. Och jag ska berätta varför.
Pirrig förväntan av skrammel i köket, viskande röster och steg i trappan. Snart kommer de, jag blundar och låtsas sova. Sången. Det är det bästa. Anton spelar på sin lilla gröna gitarr, Love klappar händer och Thomas sjunger lite snabbare på slutet för att solosjungandet snart ska vara över. Men jag vill aldrig att det ska ta slut. De fina, de mina, världens vackraste röster ljuder för mig.
Presenterna. Ett armband från min fyraåring. De vackraste av hans pärlor, pillrigt uppträdda på gummiband, genomtänkt, varje pärla i ordningen med en speciell mening. En ärlig kärleksförklaring. Min mans födelsedagskort. Små illustrationer, hans prydliga handstil, rader av hyllningar, alltid speglar de tiden vi lever i just nu, jag läser mellan raderna och förstår precis vad han menar. Han som känner mig på djupet. Och från alla er andra. Presenter som speglar mig, men också er. Hur ni visar vem jag är för er. Hur ni ger mig lite av er tid genom att jag får vara med er i era tankar den stunden ni planerar, fixar och tar med.
I år införde vi kalaskonceptet “kom-när-ni-vill-om-ni-vill”. Förfärligt lyckat för en födelsedagsälskare, gäster från lunch till efter midnatt, avspänt, tid för prat, skratt på skratt på skratt och fler sånger av mina finaste röster i världen. Jag sitter ner och ser på dem som reser sig upp för mig. Jag vill dela stunden med var och en av er, förmedla min värme och tacksamhet. Ni har kommit för att fira livet med mig och dela min glädje över att få förmånen att fylla år, att få finnas.
Livet. Den första dagen i livet för mig var den 26 oktober 1979. I år firar jag att jag har gått igenom ytterligare ett år, att jag lärt mig nya saker och har nya erfarenheter. Att jag är den personen jag är just nu och att alla ni är del av mitt liv. Att jag får leva och uppleva, känna, tänka, drömma och fantisera. Visst är väl det något som är värt att fira?!
Den historiska anknytningen just det här datumet, mina nära som kommer och delar dagen med mig, glädjen, värmen, överraskningarna. Det blir en stark påminnelse för mig. Om att jag finns och om att jag är viktig och älskad. Därför gillar jag att fylla år.
Foto: Jonas Thun http://photography.se/
