Anton äter nudlar

Mia kokar ägggula

Dasslitteratur

Ett långbyte kräver en god bok.

Gästbloggare: mormor Ulla

Så här går det till när Anton hjälper mormor att gräva trädgårdslanden och passa hönorna. Mycket koncentrerat arbete, som synes. Och helt utarbetad blir man. Kram från mormor.

Gryningskonsert

Skogshuggarträningsvärk

Igår var jag och Anton och hälsade på mormor och morfar i Kullan. Jag och morfar skulle röja i skogen och Anton fick passa mormor och pyttorna. Anton fick tillfälle att inviga sina nya gallonbyxor när han spenderade en hel timme i grönsakslandet. För mig blev det ett antal timmar i skogen med röjsågen och det känns idag. På ett bra sätt. Det ska kännas när man jobbat med kroppen, tycker jag. Jag längtar redan till nästa arbetspass i skogen.

//Thomas

Anton förkyld

När lille gossen är "kyld" får han vara uppe en stund mitt i natten och data.

Polkagrisrandigt

Essie Nicolina Sylvia RouDan Sandström

I lördags var det dopkalas i Biskopsmåla. Det var en varm och avslappnat hemtrevlig ceremoni som hölls hemma hos familjen Nordström/Sandström. En präst från Jämshögs församling höll i ceremonin och dopföljet bestod av gudföräldrarna farmor Ulla och Uno samt faddrarna moster Lena och faster Mia. Pappa Niclas sjöng, mamma Sylvia spelade orgel, storebror Max och moster Lenas man Björn spelade gitarr. Essie gick omkring lite under ceremonin, men när dopföljet skulle lägga sina händer på hennes huvud under välsignelsen stannade hon upp och lyssnade med allvar i blicken. När hon fick vatten på sitt huvud tyckte hon att hela grejen var tokig och blev lite ledsen, så säkert får hon vacker sångröst.

Essie kommer från Sylvias farmor Ester, namnet betyder stjärna. Nicolina har hon fått efter sin pappa Niclas. Sylvia från mamma och mormor. RouDan är hennes kinesiska namn. Alla namnen passar henne väldigt bra. Det är härligt att se den här goa lilla tjejen göra sig hemmastadd i nytt land, ny familj och ny släkt. Man kan inte annat än att beundra hennes mod och öppenhet.

Stolt faster med sitt fadderbarn

Pappa Niclas, mamma Sylvia och Essie



Essies moster Katarina är helt otroligt duktig på att göra tårtor!

Sugen på tårta

Anton posar sitt allra sötaste

Toalettpappersvikningen

Visst är det något speciellt med vikningen på hotelltoan?!

Utsikt i dagsljus

Någon som känner igen sig och vill gissa vart jag är? Det blev en kort turné det här. Halsont och rinnig näsa gjorde mig tvungen att avbryta. Inte så aktuellt att åka på kundbesök och laga mat när snoret rinner... Sitter och försöker boka om en av mina många tågbiljetter så att jag ska komma hem istället. //Mia

På turné - första natten

Den här utsikten har jag från mitt tjusiga hotellrum på 9:e våningen. Jag har ätit god middag med trevliga kollegor och sängen är skön. Tyvärr kan jag inte riktigt uppskatta det goda. Jag har riktigt ont i halsen och fullt av slem i huvudet. Tycker synd om mig själv och känner mig ensam. Just nu vill jag inget hellre än hem till mina prinsar och min egen säng. //Mia

GRATTIS VALDEMAR!

Igår var vi på 1-årskalas hemma hos Antons kompis Valdemar. Många barn och finfin fika inklusive tårta. Trevligt!

Fina vänner

I veckan damp det ner ett mail från en god vän i min inkorg, innehållande två foton med syfte att pigga upp. Och nog fyllde de sitt syfte alltid, det går inte att låta bli att le åt våra underbara ungar! Se själva! Tack Margareta och Nils för alla härliga umgåsdagar!

Glada mammor och coola bebisar!

Mer än bara vänner...?

Musik?

Anton fick stapelbara burkar i 1-årspresent av sin kompis Vilgot. Idag har han kommit på ett nytt användningsområde för dem. Stoppa den minsta i den näst största och skaka!

Taggen

Tror mig ha funnit orsaken till två punkteringar på kort tid.

Gnällbebis

Det är en jobbig period just nu. Anton är inte direkt förtjust över att jag har börjat jobba heltid och är borta hela dagrna. Och han visar det genom att protestera på kvällarna när jag kommit hem från jobbet. Vilket inte direkt underlättar min egen övergång till att börja jobba igen. Stiga upp tidigt, jobb, jobb, jobb, mycket bilkörande, hemifrån många timmar och sen gnällbebis som inte vill någonting på kvällarna. Han blir jätteglad precis när jag kommer hem, men sedan övergår det snart i höga tonlägen och slingrande bebis som inte är sugen på att äta, inte vill ta på pyjamas, inte vill borsta tänder, inte vara i famnen, inte vill inte vara i famnen... Jag myser och bär och leker så mycket jag kan när jag är hemma. Och jag nattar varje kväll utan att lämna Anton ensam innan han har somnat. Det jobbigaste för mig är att Anton inte verkar känna samma trygghet med mig längre. Han slutade somna i min famn på kvällen andra dagen jag var tillbaka på jobbet...

Jag tror på att detta är rätt. Att känna saknad är viktigt att lära sig och jag vet att det kommer göra min lille prins stark. Det är en del av hans utveckling. Tänk hur tufft det skulle bli för honom att hantera jobbiga känslor när han blir äldre om han varit totalt skyddad som liten. Men det gör ont att växa upp och som mamma vill jag ju bara skydda honom från allt som gör ont. Jag hoppas att det gör mer ont i mig än i Anton.

Det finns inte mycket energi över till annat. Efter jobb, bilåkande och gnällbebishantering är jag för trött och för ledsen för att skriva blogginlägg. För att laga middag. För att tvätta. För att städa. För att ta del av politiska debatter. För att engagera mig i sociala aktiviteter. För att komma ihåg födelsedagar. Vill mest gå och lägga mig nära Anton, lyssna på hans andning och känna hans lukt. Därav minskad aktivitet från min sida här på bloggen och i övriga forum senaste tiden.

//Mia

Utflykten som försvann

Efter att ha haft en rätt tradig dag hemma igår bestämde jag mig i morse för en utflykt till stan. När Anton var påklädd ytterkläder och satt i vagnen upptäckte vi att det var punka på vagnskrället. Så det bidde ingen utflykt till stan. Vi cyklade visserligen en sväng till biblan, men det var inte detsamma.

GRATTIS LARS!

I lördags fyllde Antons farbror Lassi år. Grattis!

Gissa aktiviteten

Nån som kan gissa vad personerna på bilden gör? Ledtråd: jag och Mia var på skogskurs i helgen.

Rusningstrafik på Södra Kullanvägen

Kör man hem vid 6-tiden får man räkna med köer. Undrar hur länge vi blir stående i den här...

PRAO

Anton praoar hos mamma. Då får man "data". Det är kul.

Söt-nallen har vaknat från sitt ide

Skuggjakt

Anton har vid ett par tillfälle fått syn på sin egen skugga. Han har sträckt ut handen och försiktigt viftat med fingrarna och sett att skuggan gjort det samma. Sen har det alltid slutat med att han börjat jaga skuggan. Utan att få fast den, förstås.

Var det inte Peter Pan som också försökte ta fast sin egen skugga? Nån som vet?

Väggen i vägen?

Tjena kompis!

12-månaderskontroll

Vikt: 10 050 g
Längd: 78 cm

Precis på "kurvan" vad gäller vikten och något över vad gäller längden. Gossen fick dessutom en spruta i varje lår. Nr 1 gick bra, men vid den andra blev han ledsen. Men inte många sekunder. Han är så tapper det lilla livet.

Bröllopshelg i Halmstad

Helgen tillbringade vi i Halmstad på en fantastiskt rolig tillställning, bröllop för våra vänner Therése och Patrik. Vackert brudpar, sol och blå himmel, trevligt sällskap, god middag, dans och massor massor massor av kärlek i luften. Som om vi gjort en tidsresa befann vi oss på en fest med Lundastämning. Det var inte bara det goda vinet som gjorde att jag kände mig upprymd. Möjlighet att prata med nya människor och inte bara om barnmat, blöjor och senaste bebisframstegen. Tokroliga upptåg under lång sitta-ner-middag, inte varje dag jag kan sitta och lyssna på sådant inte. Dans, varje steg som på gränsen till löjligt. Välbehövlig egentid med min man. Fadäser att skratta åt tillsammans med glada vänner: hotellrum som luktade rök, en bil som blev inlåst i ett parkeringshus och "sightseeing" fram och tillbaka i Halmstad på väg från festen mitt i natten. Det är något speciellt med bröllop som väcker nytt hopp till liv. Värmen dröjer sig kvar som ett litet leende i smyg.

Våra varmaste gratulationer och lyckönskningar till Therése och Patrik Ranagården!









Anton var hos sin mormor och morfar. För första gången skulle han tillbringa hela natten hemifrån. Lite pirrigt var det, men det gick över förväntan bra. Minnet av hur livet var innan Anton är ett töcken. I helgen fick vi en påminnelse. Även om det gick skulle jag aldrig byta bort Anton, han är det bästa som hänt någonsin. Men det var skönt att få vara tillbaka en liten stund. Tack söta mormor och morfar för den möjligheten!! Nu har vi påfylld energiresurs till vardagen.

//Mia

Upp och ner

Anton läser Upp & Ner upp och ner...

Saknar mamma?

Anton gosar med t-shirt som doftar mamma.

Tumbrottning