Idag är jag kladdig!

Love orkar inte hålla på etiketten idag. Han har precis ätit lasagne med händerna. Och tröjan.  

Syskonen

Midsommarfest i dagarna två

Vi firade traditionellt midsommarafton hos Jens i Filkesboda med sill och dans kring stången och nattbad och allsång kring grillen. Det var så fantastiskt roligt att vi inte körde hem förrän klockan fyra på morgonen. Aldrig trodde jag väl att vi skulle orka samla ihop oss och köra till Öved på midsommardagskalas dagen efter, men vi gjorde det. Och det är jag så glad för! I Öved känner alla sig välkomna. Här finns god mat, musik och glädje. Vänner och släktingar i alla åldrar blandas och gemenskapen över generationsgränserna är fantastiskt självklar. Det känns tryggt att se Anton på sina rundor och veta att alla leker, pratar och tittar till honom. Han fick vara uppe så sent han orkade och hittade tillslut en varm famn att somna i. Jag och Thomas knoppade inte in förrän vid halvfyratiden. Två festkvällar i rad, i säng efter klockan tre två kvällar i rad. Än finns det krut kvar i de här småbarnsföräldrarna! Eller igen, kanske jag ska säga. Och det känns skönt efter en tid av mycket trötthet och låg energinivå. 

Ett år utan

Uno Svensson

1945.11.14 - 2012.06.19 

Ett år sedan jag träffade dig för sista gången. Ett år sedan jag sjöng psalmer för dig när du sov. Ett år sedan jag berättade i ditt öra vad det betyder för mig att vara din dotter. Ett år sedan ditt bröst höjdes och sänktes för sista gången. Ett år sedan en ensam tår rann nedför din kind. Ett år sedan jag höll din kalla hand. Ett år. Utan dig. Ett år utan pappa.

Anton och Erik av Pommern byter huvudbonader på Kalmar länsmuseum.

via Instagram http://instagram.com/p/asXjEGggOP/

Bilden som försvann

Love 1 år. Bilden fastnade på vägen någonstans. 

Love 1 år

Ett år idag (13/6) vår Love-bebis. Jag har svårt att förstå att så lång tid har gått, men när jag ser på dig och allt du kan förstår jag att det är riktigt. Du är verkligen ett helt år gammal. 

Du kom till oss i en svår tid och det har inte varit lätt. Med glädjen för dig trängdes sorgen och saknaden. Så mycket du fick vara med om din första tid och du tog det med ro. Du nöjde dig med det utrymme som gavs och var med på allt. Med din envisa tålmodighet har du, så liten du är, ofta varit den stabila punkten i vår tillvaro. Love, du är en gåva av ett speciellt slag. 

Love, ett år gammal är självständig, nyfiken och social. Det bästa du vet är när det händer något. Du vill träffa människor och se nya saker. Du umgås gärna med alla som visar intresse för dig. Och du tänker inte så mycket på vart mamma och pappa är. När storebror är hemma vill du vara där han är, helst på hans rum bland alla småsaker. Anton tar ofta saker för dig, men nu börjar du säga ifrån när du inte vill. När Anton gör något tokigt är du inte sen att härma. Som andrabarn har du börjat förstå att för att komma någonvart är det lika bra att göra det själv. Du kan krypa snabbt, går med stöd, klättra i trappor, äta själv och härma ljud. Du är envist intensiv när du vill något, då ska du bara dit. Det värsta du vet är att sitta fast, gillar inte särskilt mycket att sitta i vagnen, gunga eller bli buren. Djur är du fascinerad av. Särskilt grisar och hundar. Vatten älskar du, men hatar att tvätta händerna och byta blöja. Och att sova på dagen tycker du är onödigt, hur ska du ha tid med det när det händer så mycket annat? 

Fina Love, tack för ditt första år och den glädje och energi du bidrar med till vår familj. 

Med kärlek, mamma

Solstrålar

Täpperstranden kl 06:42. 

Om att älska sushi

I vår familj älskar vi sushi. När vi går på sushirestaurang undrar serveringspersonalen om det kommer fler till vårt sällskap eftersom vi beställer så mycket. Ikväll åt Love sina första fyra bitar. Flest sushibitar åt Anton, han satte nytt PB med 15 stycken. Då sa mamma stopp, själv hävdade han att han inte var mätt. Så då drack han soya istället. Kvällens höjdpunkter var: för Love fiskarna i akvariet och för Anton att duscha i fontänen utanför restaurangen.

Äta själv

Att äta har väl inte direkt varit en favoritsysselsättning för Pytte. Måste sitta för stilla under för lång tid. Men nu är det kul! Egna bestick, egen tallrik och samma mat som vi ska det va. Det går utmärkt, han kladdar inte ens särskilt mycket (nåja, allt är ju relativt, han är fortfarande den mest kladdiga i familjen). Och när skålen är tom skjuter han in den mot mitten på bordet och vill ha påfyllning. 

Sommarfrisyren

via Instagram http://instagram.com/p/aWwmeTAgPw/

Ölands djurpark

Tre timmar på Ölands djurpark under lågsäsong är fullt tillräckligt. Även om en timme spenderas hos Ringsvanslemurerna och tjugo minuter åt att försöka förstå var vi var på lokaliseringskartorna. Det finns nämligen knappt någon mat att få tag på, förutom två sorters glass som blev över från förra året. Besöksantalet på fem familjer gör att det knappast är någon risk för köer. Det går också bra att spurta på genom delar av parken eftersom ganska många djur har semester på annan ort. Eller vad de nu gör, inhägnaderna är i alla fall tomma.

Nåväl, Anton blev bästis med ovan nämnda lemurer (om det beror på maskrosmutorna eller den synkade klädseln låter jag vara osagt). Han fick också se en riktigt farlig och arg lejonpappa, mata bockarna, rida på en elefant och två tigrar (stort ögonblick, även om djuren var av plast). Framför varje bur/inhägnad frågade han “Är den riktig?”. Befogad fråga eftersom vissa djur verkade hemskt trötta. Viss besvikelse hos den unge mannen att han inte fick mata krokodilerna med pinnar, samt att det inte fanns några spindlar att titta på. Anton tycker att spindlar är läskigt härliga. Vilken tur att mamma till slut hittade en “långben” inne hos sköldpaddorna, det fick duga.

Love var uttråkad till ganska sur. Han fick mest sitta i vagnen, fick inte gå in till getterna och inte smaka glass. Och inga grisar hade de heller.

 

Ullared

När mamma/svärmor/mormor/farmor Ulla fyllde 65 firade vi henne med en utflykt till Varberg och Ullared. Trots en lite svajig start med diverse magåkommor, blev det en härlig helg tillsammans med min mamma och min bror Niclas och hans familj! Jag har inte varit på semester med Niclas sedan jag var liten. Varberg mottog oss med en helt ljum vind och västkustsvarmt havsvatten. Vi åt hämtpizza, promenerade till havet, plockade snäckor, geocachade, lekte på lekplats och sov över i fina strandhus. På söndagen åkte vi till Gekås i Ullared. Jag fick lagom klaustrofobi av alla människor som rörde sig som vimlande svartmyror. Anton åkte i mormors kundvagn och dem tappade vi ju förstås bort på tre sekunder. Djupa andetag och ett stadigt tag i vår egen vagn, det blev lite bättre när vi kom bort från “the main stream” genom damklädes- och schampoavdelningarna. Anton och mormor hade i alla fall väldigt roligt tillsammans. De tittade på saker, diskuterade allt från fontäner till spindlar och dagis, fyndade en stoooor grävmaskin och en köksmatta, åt korv och glass och skrattade. Anton pratar fortfarande nästan varje dag om något han upplevde med mormor i “den jättestora affären”.

En bild på jubilaren hade förstås varit på sin plats, men kameran hängde inte riktigt med i svängarna. Helgen får representeras av mobilbilder på två kusiner som hade väldigt roligt tillsammans och en strandbild på Love och Thomas med något överdimensionerad arm.

Soffmys

Mini-Dracula igen

Två veckor från första födelsedagen spricker äntligen den första framtanden i överkäken fram. Söt är du, lilla Dracula, fast vi är ganska glada ändå för att du får fler tänder att tugga med.

Love och bollen

En smula dött…

De senaste veckorna har bloggen tystnat i takt med att livets fokus flyttar utomhus. Vi har varit med om mycket. Kalas och sjukor och babyrytmikavslutning och Ullaredsutflykt och strandhäng och Öland och sistaöppnaförskolan och mormorflytt och ny frisyr och mata kossor och student och fredagsmys och djurpark och plocka blommor. Mañana, chill och det blir som det blir. Sommaren är här.