Carolines 40-årsfest

Helgen bjöd på festligheter må ni tro! Pappamoster Caroline firade sin 40-årsdag med Vilda Western-fest för vänner och släktingar. Chili-con-carne, kaktusar, cowboys, hästar, saloon-girls, pickadoller och pang-pang, indianer, mer eller mindre spontana uppträden samt galen dansuppslutning utöver det vanliga sammanfattar kvällen. Se bilder!


Festföremålet






















Minsta sötaste cowboysaren. Anton höll krampaktigt fast vid farbror Andys pickadoll tills han däckade i sin vagn. Överlag gick det bra att ha med Anton på festen. Han vaknade och blev lite ledsen efter efterrätten, men när mamma vilat en stund (ooops, jag somnade visst också lite i soffan...) med honom gick det bra att sova vidare i vagnen.

Mamma Mia cowgirl





















Pontus "Poppo" Karlsson spelade och sjöng en egen låt om sin mamma. Pontus, du är grym! Och lite lik Håkan Hellström...





















Lilla Caroline som värsta can-can-bruden

Andy är sheriffen i stan





















Glammiga Jelle i nyfärgat hår men som mot slutet av kvällen oroade sig för överkammningsfrisyr





















Sitting Sara





















Coolaste farbror Andy spelar elgitarr som en gud! Anton beundrar, förundras, dansar och spelar marackas. Tillsammans med Andy, Sofie och Lars framförde jag och Thomas en version av Kal Pedals Karolin med text anpassad till vår egen Caroline. Sångframförandet kunde gått bättre, Andy räddade situationen med ett helt avslappnat gitarrsolo som får publiken att hålla andan.





















Mats i stilren mustasch värd att skåla för





















Lassie, farmor och Eva-Lise





















Pappa Thomas kände sig "lide ruff" i sin nya favorithatt

Fina fassi och pappakusin Erik i skinnväst med utrymme för mycket mat





















Äppelknyckar'n

En toastmaster, en 40-åring, en prins och en cowboy med syggaste 70-talsmustaschen.

Premiärdopp i tvättstugan

Under de fyra veckor som förflutit sedan Välkommen till vår tvättstuga-inlägget publicerades har vi levt tillsammans med diverse hantverkare i renoveringsdamm och utan tvättmaskin. Samma dag som jag nyttjade mitt sista par trosor (inklusive de glömda 90-talsmodellerna på botten av lådan) och Anton pinkade ner sina sista byxor kom tvättmaskinen på rätt plats och med en tillfällig förlängningssladd blev den brukbar igen. Samma dag blev vårt nya badkar klart för invigning. Med hett skummande vatten, varsitt glas kall öl, mängder av värmeljus och Katie Melua blev stämningen helt rätt. Vårt nya rum i källaren är fantastiskt! Lovar efter-bilder så fort elektrikern lagt sista handen vid belysningen och den sista mjukfogen är lagd.

Anton "göms"...

...som farbror Andy brukade säga när han var liten.

Första dribblingen

Anton har idag gjort sin första fotbollsdribbling. Krampaktigt hållande sin mammas halvsulor i händerna dribblade han av farsgubben som ingenting. Smeknamnet "Halvsulan" känns givet.

Samtidigt i Åhus

Under tiden som mamma o pappa klapprade runt i finklackarna på bröllopet, hade Anton playdate hela dagen med sin kompis Iris. De åkte cykelkärra tillsammans, lekte på lekplatsen, krypjagade varandra och åt banan. De hade helt enkelt hur roligt som helst ihop. Kolla bara in den härliga bilden på två glada kompisar! När det blev läggdags somnade Anton utan problem i sin vagn efter att ha ätit upp all sin välling i ett enda svep. Allt gick bättre än bra! Vi är tacksamma att ha vänner som Daniel o Helena o Iris! Kram och tack för hjälpen!

På bröllopsfest i Skåne-Tranås

I lördags firade vi Thomas barndomskompis Jonas som gifte sig med sin Linda i Skåne-Tranås. Vackert brudpar, kul att återse/träffa flera av Thomas barndomskompisar och bra tryck på dansgolvet. Extra roligt var det också att återse lokalen där vi själva hade vår bröllopsfest. Brudparet kunde njuta av sin fest trots att de blev föräldrar för bara 6 veckor sedan. Sonen Levi var också med på festen, fast hade privat partaj tillsamans med sin barnvakt i rummet intill.

Lycka till i livet önskar vi nya familjen Ekman!

Bröllopsföljet bestående av två Ekman-bröder och två Vidéen-systrar.

Brudgummens mor Tina var redo med videokameran, fast lite stressad över att rullen skulle ta slut.

Punka igen!

Ni som följer oss på bloggen kanske kommer ihåg ett långt inlägg om glömda mobiler, torktumlare och punktering på bilen som jag författade för ett par veckor sedan. I fredags var det dags igen. På väg hem från jobbet, ganska nöjd faktiskt eftersom jag var i god tid jämfört med kvällens späckade schema. Plötsligt låter bilen konstigt, drar åt höger och det luktar bränd gummi. Punka! Inte tid, inte lust, har precis haft - enligt statistiken borde det väl dröja ett 10-tal år till nästa gång? Det är inte helt främmande för mig att byta däck, men jag är mycket tacksam för den tappre vägriddare som kom till mig i form av en pinknödig lastbilschaufför. Han stannade för att slå en drill och bytte sen mitt däck på mindre än 10 minuter. Dagens ros går till en anonym hjälte med jeans-rustning på en grön springare av märket Scania!

//Mia

Sådär ja, då var mamma väckt

Tittut!

Byggare-Anton leker med plintar

Trött, trött, trött

Av olika anledningar så har jag sovit väldigt lite de senaste två veckorna. Mycket att göra och fundera över. Jag känner mig ungefär som mannen på bilden.

Anton, ekot och A-lagaren

Jag och Anton spenderade en timme på järnvägsstationen i Krischan idag. Anton tyckte att det var kul att det ekade. Så han ropade högre och högre. Tills en A-lagare blev förbannad och skrek "håll tyst" varje gång Anton ropade. Jag tyckte att Anton hade större rätt att ropa än A-lagaren, så jag lät honom hållas. Fast efter en stund fick Anton nappen.

/Thomas

GRATTIS MIA!

Idag fyller allra käraste mamma Mia år. Hon som fyller vår familj med så mycket kärlek. Ett stort grattis från dina pojkar!

Nytt PB: 15 steg

Ja, nu tycker åtminstone jag att Anton "krypet" Henrysson övergått till Anton "den vandrande vålnaden" Henrysson. Femton steg måste räknas, eller vad tycker ni kära läsare?

/en mycket stolt far

Titta han går! Typ...

Pappersbröllopsfirande

Bröllopsdag kan man fira på olika sätt. Vi firar vår 2-åriga bröllopsdag med skumpa och nattplugg.

I en stol med jättelurar

När Thomas behövde självtid igår åkte jag o Anton till Fjälkinge och spenderade eftermiddagen hos Maria, Jocke och magen. I Fjälkinge ligger Fjälkinge backe. Därifrån kan man se ända till Stenshuvud. Och så kan man lyssna på världens brus med en jättehörapparat. En vacker höstpromenad i skymning.

//Mia

FF

När Anton hade FF passade han på att bjuda hem lite gäster på fika.

Ser jag tjock ut i den här... öhhh... soffan?

Idag gick flyttlasset från Kullamark! Mormor och morfar är numera Olofströmmare. Ett jättefint och välskött litet hus. Nära till allt. Toppen med matkällare, stoooor altan och bastu. Flytten gick smidigt med 13 glada flyttgubbar och -gummor. Mycket blev till och med uppackat och sorterat i färgskala (ja, jag är lite knäpp, men jag går verkligen igång på sånt!). Plötsligt mitt i allt flyttande slog det mig att mina föräldrar ska bo där nu. I ett hus där jag inte känner igen mig.  För första gången i mitt liv bor de någonstans där jag inte bott. Det känns spännandekonstigt. På ett bra sätt. Fast ändå. Konstigt.

//Mia

En dag full av osannolika små händelser

Efter en halvtimmes snooze-ning lyckades jag kravla mig upp ur sängen i morse. Det var tungt! De två senaste kvällarna har vi ägnat åt att plugga. Jag och Thomas sitter uppe sent och kämpar med inlämningsuppgifter i kursen i skogsskötsel som vi läser på distans för att lära oss att sköta vårt nyförvärv. Med ögonen fulla av grus blev jag i morse glad över att bilen var täckt av ett lager med is. När jag skrapade rutorna blev jag pigg av kylan så att jag orkade köra till jobbet. På plats på jobbet upptäckte jag ganska snart att jag glömt båda mina mobiltelefoner hemma. Dagen flöt på utan att jag blev störd av mobilen då och då och det var ganska skönt. Min kollega åkte iväg vid 12-snåret för att äta lunch ute. När hon kom tillbaka berättade hon att det var punktering på min bil! Jag sprang ut och mycket riktigt, höger fram var nästan platt. Hmmm, var fanns domkraften och reservhjulet? Första gissningen, har faktiskt inte kollat trots att vi haft bilen i snart ett år, var ganska givet under mattan i bagaget. Synd bara att bagaget var fullt av en torktumlare som jag hämtade på Elgiganten igår och som vi sen totalt glömde att lasta ut ur bilen eftersom det var så mörkt när jag kom hem att jag inte såg den i backspegeln. Jag ringde till verkstaden istället, på ett nummer jag fick av min Knislingeguide och kollega. Inga problem, det var bara att köra upp med bilen. Min kollega erbjöd sig att följa med, för att skjutsa mig tillbaka till jobbet när jag lämnat bilen. Hon skulle ju ändå tanka, meddelade hon, så det passade perfekt. På vägen till verkstaden tappade vi bort varandra. Jag körde till den enda verkstad jag kände till i Knislinge, där jag köpt däck ett par gånger tidigare. Synd att det inte var dit jag hade ringt och inte dit min kollega körde. Inga problem, de hade tid att fixa däcket där också. Då skulle jag bara meddela min kollega... men vänta, mobilen glömde jag ju hemma imorse! Jag fick låna telefonen på verkstaden, men utan min mobil var det enda nummer jag kunde utantill till växeln på jobbet. Som oturligt nog hade lagt av tillfälligt just då jag ringde. Jag fick istället kika på min bil underifrån och stå en stund med solen i ansiktet. Under tiden fixade verkstadskillen punkan efter en 3 cm lång skruv som letat sig in i mitt bildäck. Ja, det blev en konstig eftermiddag och inte särskilt mycket gjort på jobbet. Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig...

//Mia

På stadiga ben

Anton har länge inte fattat grejen med att stå och gå. Han har rest sig upp och gått längs med möbler, men inte mer. Inte velat gå genom att hålla någon i händerna. I början var han inte överförtjust i sin lära-gå-vagn. Varför bry sig, han är ju så snabb på alla fyra i krypställning. Vill han ta sig någonstans snabbt är det bästa att böja knäna och krypa! Men så för ca 2 veckor sedan släppte det. Plötsligt ville han gå och hålla i händerna och han har jättekul med sin lära-gå-vagn. Numera tar han sig genom rummet på 5 sekunder med vagnen, sedan ropar han och kräver att bli vänd så att han kan gå på andra hållet. Och så kan han hålla på länge... Det verkar som att han har fattat att det är någon nytta med att stå och gå, för plötsligt har utvecklingen gått snabbt. Han är stabil och stark. Nu står han själv säkert en minut och igår flyttade han av misstag sin fot och tog ett halvt steg. Jag har tänkt att innan Anton lärt sig gå är han fortfarande en bebis. Nu verkar det som att han snart ska lämna bebisstadiet och ge sig ut i barnlivet.

//Mia

GRATTIS VILGOT 1 ÅR!

Idag fyller Antons kompis Vilgot 1 år. Anton och pappa Thomas var bjudna på mysigt frukostkalas med smoothie, scones och rulltårta. Grattis till Vilgot önskar hela familjen Henrysson! Stor kille nu ju!

För övrigt noterades det på kalaset att höstens färg verkar vara lila. Smoothien var lila, glasen var lila och alla gäster var utan att synka i förväg klädda i lila.

Snyggbyxor

Anton har fått nya snyggbyxor av mamma. De är jättesnygga. Och tighta. Så tighta att benen blir lite som en sjöjungfru-stjärt. Notera även hur fint den nya tröjan matchar mattan!

Som jag har letat!

I säkert två månader har jag letat efter en "jeep cap" till Anton. Alltså en varm mössa med skärm. Idag hittade jag en på H&M. Snygg och praktisk!

/Thomas

Anton kan ett nytt ord: tutte!

Anton och höstlövet

Röjning

I söndags spenderade jag dagen med att röja i skogen tillsammans med svärfar Uno. Det var en alldeles underbar höstdag, som gjord för att spendera i skogen. Efteråt avslutat arbete njöt jag av en kopp kaffe i solen.

Glädjedans

Såhär glad är Anton idag.

Sjuk på insidan

Min pappa är sjuk. Fast det är inget som syns på utsidan. Han nyser inte. Han hostar inte. Han har inte feber. Han är inte prickig eller mår illa. Han är pigg och precis som vanligt. Men han är sjuk, på insidan. Och det går inte att bota med pencillin eller alvedon. Det finns en liten liten cell inuti honom som tär på hans kropp och gör honom sjuk. Det är ogreppbart att något så litet kan göra skada. Men så är det. Det är lätt att glömma att pappa är sjuk eftersom han utåt sett ser ut och är precis som vanligt. Ibland så slår allvaret mig med full kraft. Att pappa lever med cancer.

//Mia

Nybadad

Mjukmammahjärta

Jag är inte den mjuka typen och har en hel del principer som jag står fast vid. Jag trodde därför att jag skulle bli en ganska strikt och rutinfast förälder. Att jag skulle bli "the bad cop" och Thomas "the good cop". Så blev det inte. Jag erkänner: jag är en mammamjukis! Ikväll när Anton tyckte att han fick för lite uppmärksamhet vid matbordet avbröt han oss genom att peka på mig och tydligt uttala "mamma". Mitt hjärta mjuknade ytterligare, till ett geléhjärta med socker på.

Välkomna till vår tvättstuga - före

I morse kom ett gäng hantverkare hem till oss. Vi ska få hjälp med att fixa till en mysig tvättstuga och badrum i källaren. Visserligen har vi en fullt fungerande tvättstuga, men vi har tröttnat lite på den alltför moderna råa betongstilen. Döm själva av bilderna nedan.

Vad väntar ni på? Välkomna in!

Här tvättar vi

Slangen från torktumlaren går genom hela rummet...

...och ut genom hålet i väggen.

I den här fräscha hörnan har det stått ett badkar.

Från taket sticker vasstrån.

I tvättstugan bor husspindeln Charlotte.

Skogsbönder

Sedan i fredags är familjen Henrysson skogsägare. Vi har tagit över min pappas fastighet i Kullan utanför Olofström. Pappa har ägt fastigheten sedan 1973 då han tog över den efter min farfar, som i sin tur köpte gården på 40-talet. Historiens vingslag sveper omkring mig när jag promenerar i skogen och tänker på att här levde min farfar och farmor, i en tid som är helt olik dagens. Farfar arbetade i skogen och körde virke med sin häst. De odlade potatis och andra grönsaker. De hade kor, grisar och höns. Och farfar visste var alla de bästa blåbärs- och lingonställena fanns. På så sätt kunde man försörja sig på den tiden. Idag är skogen vacker och välskött, min pappa känner till varje skrymsle och har i år plockat svamp som aldrig förr. Pappa är en riktig skogsmänniska, doften av nysågat trä blandat med motorsågsbränsle förknippar jag starkt med honom. Skogsfastigheten fungerar som ett fritidsintresse och plats för rekreation. Och det är så vi hoppas kunna fortsätta. Skogen i Kullan är en plats vi vill njuta och återhämta oss på, plocka svamp och blåbär, njuta av naturens fantastiska små skapelser och andas frisk luft. En plats där jag också är delvis uppvuxen och såsmåningom kommer att känna lika väl som min egen ficka. Det blir förstås en hel del jobb också och beslut som vi säkert kommer att känna oss ovana vid i början. Men med hjälp av en distanskurs i skogsskötsel och med pappas stöd lär vi oss. Det blir en ny era i familjen Henryssons resa - som skogsbönder!

//Mia

På upptäcktsfärd...

...hemma i trädgården! Vilken underbar höstdag.

Spagetti och köttfärssås

Anton och Findus åker buss

Kan själv!

Anton har lärt sig att snyta sig. Snart behöver päronen inte tillföra mer kunskap.