fredag 20 april 2012

Utepåsk i Degeberga

I Henrysson-klanen finns en tradition att fira påsk med en utelekdag. Då packar man picnic-korgen, byltar på sig varma kläder, värmer upp skrattmusklerna och äggkastararmen, sen beger man sig till Degeberga.

I år gick vi först en promenad, den var inte lång – kanske en kilometer – men med alla små (och stora, och hundar) som skulle kika på önskebrunnar, övergivna barnvagnschassin, blommor, slipstenar, bäckar och ankor så tog det ändå ett tag. Sen fikar vi. Grillar, ketchupflaskor, mackor, sillburkar, sallader, mjukosttuber, termosar och kakor dukas fram.

1.IMG_52722. IMG_5282 3.IMG_52834. IMG_5288

5.IMG_52866. IMG_5290

1. Anton fick ett orange påskägg med hallon i av farmor och farfar. Lycka!
2. Johan grillar.
3. Farmor njuter sillamacka och lättöl.
4. Nästkusin Hilma och Emma.
5. Pappamormor Gunvor och Jan (eller pappa-Gunvor och mormor Jan som Anton säger)
6. Sara och Niclas mumsar.
 

Mätta och belåtna är det sen dags för den stora begivenheten – äggrullning nerför den branta backen! Dagens andra motionspass är att ta sig upp för backen! Först målas äggen för att hålla reda på vilket ägg som tillhör vem. Vinnaren är den vars (kokta) ägg rullar längst. Viss fördel för dem med höga startnummer, som får möjlighet att studera vägval och kanske på så sätt undvika ruffen. Årets vinnare blev Sara “Kaga” Karlsson!

IMG_5292

Efter äggrullningen är det dags för äggkastning med råa ägg. I par kastar man ett rått ägg mellan sig tills det går sönder. Vinnaren är den som klarar längst kast. Knappast förhandstippade tog jag och Thomas hem den vinsten i år! Hurra! 

 7.IMG_5306 8.IMG_5312 

9. IMG_531310.IMG_5319


11.IMG_531612.IMG_5322 

7. Stilstudie Kaga
8. Jessica in action
9. Pappakusin Mats
10. Karlsson-familjen vann inte i år
11. Farmor Stina
12. Domaren blev kladdigast! Farligt uppdrag det där tydligen, Olle!

Efter dessa båda “obligatoriska” moment tar andra lekar vid. I år var “Häxan” och “Kast med Wabooba-boll” nya populära inslag.

13.IMG_532614.IMG_538215.IMG_5295

13. Farmor och Anton leker “Häxan”
14. Att arrangera en bild med fem barn på är inte lätt! Men här är resultatet. Pappakusin Ludvig, pappakusin Jakob, kusin Vinja, kusin Hilma, Anton.
15. Det är brant att ta sig ner för äggrullningsbacken.


IMG_5351Anton med nästkusin Hilma.

IMG_5337

Tack för en rolig dag, hela glada Henrysson-klanen!

onsdag 18 april 2012

Jag undrar bara varför??

Idag när jag körde hem från stan var jag med om en trafikincident som satte sig lite på hjärnan. Totalt onödigt ligger den där och gnager, stjäl lite av min energi.

Jag erkänner att det var mitt fel från början. Jag körde lite slarvigt i den där rondellen, min avkörning blev inte helt korrekt. Jag låg i fel fil och blickade kanske lite för tidigt. Men nåja. Så farligt var det faktiskt inte. Nästan ingen trafik alls och det var absolut inte så att det var nära någon olycka. I alla fall, när jag körde av rondellen tutade bilen bakom hätskt på mig. Föraren protesterade och jag förstår protesten, som sagt det blev lite slarvigt. Hur som helst så straffade sedan den korrekte föraren i den silvergrå Audin mig hela vägen ut på motorvägen genom att först köra ända upp i min koffert på påfarten, därefter gena förbi mig över heldragen linje ut på motorvägen så att vi nästan kolliderade där, blänga hatiskt på mig och skicka över en osande ljudlös ramsa på det. Jaha. Som om det skulle göra saker och ting bättre. Som om hans oförsiktighet var helt berättigad pga mitt lilla slav med blinkersen. Som om det fortfarande hade varit jag som bar skulden ifall jag hade kört in i honom där. Vilken nytta gör det att markera på ett sätt som skapar ytterligare trafikfara? Det som har hänt har ju trots allt redan hänt.

Jag försöker tänka att den här mannen nog haft en riktigt usel dag. Att jag hjälpte honom att bli av med lite aggressioner. Och jag hoppas att hans dag blev lite bättre efter det. Alla är vi bara människor i trafiken. Så låt oss hjälpa varandra istället för att göra den ännu farligare än den redan är.

tisdag 17 april 2012

Elitserien 2032?

Det är nu grunden läggs...

Bloggbok

Ända sedan jag startade vår blogg har jag varit nervös för att den en dag ska försvinna. Ni vet, jag är ju född på 70-talet, så det där med data och elektronik litar jag inte på som ett beständigt sätt att bevara skrivet material på. För varje inlägg bloggen växer med blir den mer och mer värdefull för oss. Alla minnen! Vilken sorg om allt plötsligt skulle vara borta. Så till er andra bloggare som tror mer på papper och bläck än ettor och nollor, måste jag nu rekommendera en hemsida jag hittat där du kan överföra din blogg till en bok! Och oerhört smidigt dessutom. Du bara fyller i din blogg-adress (funkar inte för alla bloggportaler, men bla för Blogger) och vilka datum boken ska omfatta. Sen hämtar tjänsten automatiskt dina blogginlägg. Jag fick hem min bok för bloggstarten 2009 förra veckan och är jättenöjd! En nackdel finns det. Det går inte att redigera inläggen i boken, vilket gör att sidbrytningen kan bli lite skum ibland. Men eftersom det är så oerhört mycket lättare än andra bloggboksverktyg jag hittat på nätet är jag beredd att leva med det! Surfa in på www.bloggtillbok.se och beställa din egen bok!

Ryggont

Oh my Good, så ont jag haft i ryggen! Började egentligen i påskveckan. Eftersom Anton hade påsklov blev det ju så att jag lyfte honom lite mer. Sen blev han sjuk och lyften fortsatte en vecka till. Igår kväll hade jag så ont i ryggen att jag bara ville gråta! Min man fick släpa mig uppför trappan och bädda ner mig. I förmiddags gick jag till en massör som försynt antydde att "det är ju bättre om man kommer innan det gör fruktansvärt ont...". Vilken lättnad det var att gå därifrån och kunna röra på axlarna igen! Ett par besök till får det nog bli. Ikväll är jag om efter behandlingen och sängen lockar tidigt idag också. 

Kompisar!

Måndagar är från och med nu mina och Antons dagar. Anton är ledig från dagis och vi har tid att varva ner efter helgen eller varva upp inför dagisveckan. Vår första lediga måndag hälsade vi på Margareta, Nils och nya bebisen Emil. Det som började med osämja, konkurrens om sakerna och förvirring (jag såväl som Anton behöver nog öva upp hur jag hanterar sånt), slutade med spontankram och två skrattande kompisar som delade lika på halsbanden. Bara mammorna gick ut ur rummet och ägnade sig åt det vi gör bäst. Prata om livet och ditt och datt.

lördag 14 april 2012

Ett ljus till farmor

Jag hittade den här bilden på vår goa unge. Den är tagen på farmor Stinas födelsedag. Jag och Anton var hemma själva och hade precis ringt farmor och sjungt för henne. Sen ville Anton tända ett ljus, men vi hade ju ingen tårta. Det fick bli i en gurka istället!

fredag 13 april 2012

Mat, mat, mat

Så här när jag snart äntrar graviditetsvecka 33 vill min kropp plötsligt ha mat hela tiden. När jag väl äter blir jag oftast mätt ganska snabbt. Vilket förstås är den naturliga orsaken till att jag två timmar senare är så hungrig att jag snäser otrevligheter åt min man. Lemon curd har sedan en tid tillbaka varit den stora cravingen. Direkt olämpligt eftersom jag redan har halsbränna utan att förstärka den med 5 dl sötsur kräm som snörper ihop mun och svalg när jag äter den. Men när jag är så där sugen är det värt det. Tveksamt om det är det två timmar senare... Rennie är den ständiga räddningen.

Anton ska inte vara sämre han. Han verkar vara i en otrolig tillväxtfas. Han har börjat säga "jag är hungrig" med gnäll i rösten, något som han aldrig pratat om tidigare. Innan har han ätit när han fått mat. Visst har vi märkt när han varit hungrig, men själv skulle han aldrig föra det på tal. Ikväll åt han (på egen begäran) trerätters middag:

Förrätt: en kall (viktigt) pannkaka med lingonsylt, kvarglömd sen igår
Huvudrätt: en normal vuxenportion havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk (observera att dessa båda rätter klämde han innan vi hann få middagsmaten klar)
Efterrätt: nästan en hel matjessillfilé (alltså en odelad 10 centimetersbit) med gräddfil, ackompanjerad med knäckebröd, smör och ett gäng potatisskal

M U M S !

Ja, och till er som tycker att det låter konstigt med potatisskal... Vi hade kokt potatis till sillen. Jag skalade och gav till Anton, men det var han inte särskilt sugen på. Däremot tyckte han att skalen var spännande (vi kokar inte potatis med skal på så ofta). Så han ville gärna smaka dem istället. Jag låter Anton smaka det han vill, så länge det inte är giftigt, gammalt eller på annat sätt olämpligt för honom förstås. Potatisskal är inte det minsta lilla giftigt. Thomas äter gärna potatis med skal på utan att skala dem (sen om det beror på att han gillar smaken eller att han tycker det är jobbigt att skala låter jag vara osagt). Själv tycker jag inte att det är gott. Men vem är jag att ge Anton den värderingen? Det kan han få avgöra själv tycker jag. Så ikväll åt han potatisskal till sillen. När vi bakar brukar han kränga mjöl och havregryn. Vill han smaka jästen får han en liten bit. När vi steker något ropar han efter olja eller smör. Och det är väl ingen nyhet att hans favoritpålägg är grönmögelosten Saint Agur? Klart grabben ska få smaka, det är ju kul med mat och smaker!

Den lille ornitologen

Anton och pappa spanar på måsar och kajor som kalasar på bröd som grannen slängt ut. Oklart om de hoppades mata småfåglar, men resultatet blev i alla fall en svärm som gav Hitchcock-vibbar och fågelskit på trädäcket. Anton använder handtagen till en pipmugg som kikare.

Slagen hjälte

Stackars Anton varit krasslig med förkylning och öroninflammation några dagar. Igår VABade Thomas. Och det här var vad jag kom hem till kl halv 6: en man i full färd att steka pannkakor och en son som låg däckad på "vindkraftverks-mattan" iförd pyjamas och badskor. 

tisdag 10 april 2012

En glad påsk

























Hela familjen Henrysson som påskkärringar med "fröknar" i ansiktet och "sjalett-mössa" på huvudet.

söndag 1 april 2012

I affären

Är du bara tillräckligt trött går det att sova var som helst.

Number Red på Debaser

Förra onsdagen deltog Number Red i Skåne-semifinalen av musiktävlingen Emergenza. Tävlingen gick av stapeln på Debaser i Malmö. Nio band spelade en halvtimme vardera och nivån var hög. Allra bäst var Number Red som välförtjänt tog hem segern. Andy, Peter och Martin säkrade därmed en plats i Skånefinalen på KB den 13 maj. Grymt!

tisdag 20 mars 2012

Zzzzzz...

Tommy Cash

Denna höjdpunkt gick av stapeln redan förra helgen, men jag har inte lyckats kidnappa mannens telefon tillräckligt länge för att få tag på bilden förrän nu. Johnny Cashs lillebror, Tommy 71 bast, är i Sverige på turné för att hedra sin bror som skulle fyllt 80 år i år. Förra helgen upträdde han på Bella's Place i Bromölla. Vi var där när det hände. Och det var en stor upplevelse. Kanske inte främst musikmässigt, även om Tommy kämpade tappert på gitarren för att hinna med de förinspelade play back-kollegorna. Och hans röst är ju fin och nog så lik sin brors för att ge en rättvis tolkning av hans låtar. Men den största behållningen var stämningen i lokalen. Så många olika sorters människor. Beundrare från Cashs storhetstid satt med armarna i kors och jackan på mitt i vimlet av lagom berusade raggare, de coola Bromölla-tjejerna i matchande tubklänningar och klackar, killen med tatueringar i hela ansiktet, transan, 15-åriga tjejen med systemkamera och leopardklänning, rockabilly-klänningarna, frack-gänget, mc-knuttarna med skinnväst. Ja, också vi då. En raggar-wannabee i sina bästa år och hans gravida fru. Tommys fru Marcy från Texas gjorde sitt för att stötta sin man. I tjusig mockajacka och scarf förde hon sig som en presidentfru när hon passade upp med låtordningen tryckt i font size 45 på lösbladssystem. Tjusigast av alla var Tommy själv förstås. I paljettspäckad kostym, med strass på axlarna och knivskarpa pressveck. Så väldigt amerikanskt. Precis som hans storstilade gest att dricksa sin jämnårige scen-hjälpreda med en hel femtiolapp. För att sedan försvinna genom folkvimlet i lämmelformation med frun och två stabila vakter som banade väg. Ja, det var med stora country-leenden och bubblande av synintryck som vi lämnade Bromölla för den här gången. I en bil som förstås varken kunde mäta sig med paret Cashs limo eller raggaråken på parkeringen.

PS. I början av veckan publicerade Kristianstadbladet hett skvaller från Tommy Cashs besök i kommunen. Tommy Cash blev tvungen att uppsöka en tandläkare akut i Sölvesborg innan spelningen på Bella's Place! Vilken tandläkare som fick detta avundsvärda uppdrag är dock inte känt.

söndag 18 mars 2012

Tjenare kungen


Ja. Nu är den ju faktiskt hela sju år gammal. Och ni har kanske sett den redan. Men jag kan ändå inte låta bli att tipsa om denna pärla till film som herr och fru Henrysson helt missat när den var ny och het. Härlig humor, glad stämning, schyssta 80-talstrippar och en del skön musik. Så bra att jag trots gravidtröttja klarade hålla mig vaken hela filmen. Och det säger väl mer än något annat...? Betyg: 5 öppna ögon av 5 möjliga.

PS. Som ni kanske snappat upp lever vi utan TV. För er som undrar så hyr vi film på Headweb och kollar på datorn.






Bilden är lånad från Headweb.

Viktigpetter i affären

Ett besök i affären idag, för att fylla på förråden. Anton fick köra kundkorgen. Ni vet en sådan där röd med hjul och långt handtag. Mamma Mia hittade riskakor för billiga tre kronor (!) och grabbade tag i två paket som hon la i korgen. Varpå Anton säger:

"Nej mamma. Ett paket räcker."

Och ställer tillbaka det ena paketet på sin plats. Sen följer han efter mamma till brödhyllan för att kontrollera att inga onödiga inköp görs här heller. Ingen överkonsumtion tillåten här inte!

måndag 12 mars 2012

Solhaga

I fredags åkte vi på måste-komma-hemifrån-utflykt till Solhaga Gardencenter. Förutom att försöka låta bli att handla sig ruinerad, kan man leka på lekplatsen, titta på sköldpaddorna och bli blöt på 50 olika sätt i lika många olika prydnadsfontäner.

lördag 10 mars 2012

Sagostund med mormor och kusin Essie

Gitarrkungen

Jodå. Visst har den gått i arv. Den Nilssonska gitarrgenen.

fredag 9 mars 2012

En liten

Av allt stort och konstigt som händer i vår lilla familj just nu är detta det allra STÖRSTA och GLADASTE. En liten. Som vi längtar ska anlända i början av juni. Hon/han går under arbetsnamnet SueEllen.

onsdag 7 mars 2012

I badkaret

På dagis pratade de om att bada badkar.

Sabina: "Och du då Anton? Vad brukar du ha i badkaret när du badar?" Och syftade på badleksaker som de andra barnen räknat upp.
Anton: "Vatten." Och tittar på fröken som att det vore den självklaraste sak i världen. Och det är det ju.
Sabina: "Och mer?" Småleende nu.
Anton: "Skum." Såklart.

Detta tyckte jag var en så söt historia när Sabina berättade den för mig vid hämtning. När vi kom hem återberättade jag vad Sabina sagt för Thomas. Varvid Anton tillade:

"Och då frågade jag Sabina om hon brukar hoppa med tuttarna i badkaret. Hon sa att det var svårt."

...tystnad...

Oops! Ibland säger de där små saker som man kanske inte vill att de ska säga. Det här citatet kräver sin förklaring. När Thomas badar med Anton brukar han spänna bröstmusklerna så att de "hoppar". För att Anton tycker att det är roligt. Han "hoppar med tuttarna". Sen försöker Anton göra likadant. Det är svårt. Alltså en helt naturlig sak för Anton att fråga sin fröken på dagis om. Men fnittrigt pinigt tycker föräldrarna!

Jag har ännu inte vågat fråga Sabina om de verkligen haft den här diskussionen...

Dubbel-sutt

























Varför nöja sig med en napp när man kan ha två?

tisdag 6 mars 2012

Nattning

Det har gått ganska lång tid sedan jag skrev det här inlägget. Först kom julen och jullovet, vi experimenterade lite med att ta bort middagsvilan helt, sen var det dags för dagis igen, Anton klarade sig inte utan att sova middag och vi var tillbaka i samma utgångspunkt. Vi har fortfarande legat i sängen hos Anton när han ska sova. Det är jättemysigt med sagostund och mys tillsammans - i en halvtimme eller så. Sen leder det till frustration. Men så förra veckan kom vändpunkten när min man tyckte att vi skulle prova lägga en halvtimme tidigare eftersom Anton är så trött att det knappt går att få liv i honom på morgonen. På en dag blev vår son gladare och lugnare vid hämtning på dagis. Några dagar till gick, sen provade Thomas gå ut en kväll efter sagan. Vad tror ni händer? Anton somnar själv!! Och utan större problem. Nu, efter en vecka, säger han att han ska somna själv och att "mamma eller pappa ska stå utanför dörren när jag ropar". Längre kvällar till oss, gladare och piggare Anton, mindre frustration över marktjänstgöring som inte hinns med och färre sömngroggykvällar efter att ha somnat under nattningen. En extra effekt är att Anton oftast inte vaknar på natten och kommer in till "stora sängen" längre, utan sover hela natten i egen säng. Det beror förstås på att han är medveten om och trygg i att han sover själv i sängen och inte får panik om han vaknar till och är ensam. Han gillar sin säng mer. Igår morse ville han inte ens gå in till mamma när han vaknat en kvart för tidigt utan ville hellre ligga kvar själv och mysa i sin egen säng.

Så enkelt det gick när vi bara kom på vad som var fel!

Fast nu är ju problemet att jag saknar honom inne hos oss istället... Aldrig är man nöjd. Jag får väl gå in och kidnappa honom när han sover om längtan blir för svår.

Nu gäller:
vardagsväckning kl 0645
middagsvila 1 timme ca kl 1215
nattning med saga kl 1930
somnar själv ca kl 2000

Anton-citat

Igår när jag hämtade Anton på dagis berättade Emilie det här underbara Anton-citatet som fick både henne och mig att skratta. Och Antons pappa att skämmas lite grann...

"När man åker den stora vita jobbebilen till dagis, då är det bråttom!"

tisdag 28 februari 2012

Golvfynd

Längst in under elementet vid köksbordet har den legat. Och kikat retfullt på mig när jag har haft något ärende med ögonen i golvhöjd. Brunböjd och hård har den sett ut, nästan som ett riktigt stort lantchips. Lika mästerlig på att kamouflera sig bland råttorna varje gång dammsugaren eller sopborsten varit framme. Den har nog överlevt 3-4 veckor i alla fall. Där, på golvet i värmen under elementet. Mysigt. Men idag var det slut. Jag trotsade omaket att krypa in under köksbordet och fick efter en stunds lirkande fram den. Vad det var? En gammal korvskiva!

Detta fick mig att tänka på när jag själv var liten och mamma bredde frukostmackor med hemgjord leverpastej till mig. Ett litet musbett i ena hörnan kunde jag sträcka mig till. Sen hamnade mackan under dynan på köksstolen. Och jag maskerade mig med en förvånat oskyldig min när mackan uppdagades skrumpen och stentorr vid nästa städning. "Hur har den hamnat där???". Jag förstår dig nu mamma. Det var inget roligt ställe att hitta gammal leverpastej på. Men kanske kunde jag ha sluppit den där hemgjorda leverpastejen ändå?

//Mia

måndag 27 februari 2012

Sockerbagaren

Anton firade helg hos farmor & faffor när mamma & pappa gottade sig på spa. De matade fiskarna, bakade muffins, tittade på mello och gick skogspromenad.

Mamma och pappa kom fram till att det är skönt att åka på spa. Som de trötta föräldrar vi är gillade vi särskilt att slippa laga mat själva, att få sova ostört en hel natt, att kunna läsa bok i flera timmar båda två samtidigt, att kunna prata med varandra utan att bli avbrutna, att sitta lugnt o stilla och koppla av i ett varmt rum. Nej, det behöver faktiskt inte vara mer komplicerat än så. Aaaaaah!

fredag 17 februari 2012

Tornskrället står banne mej kvar

Trots nästan en halvtimmes lek precis bredvid. Det är nästan lite magiskt.

Veckans erbjudande

På ICA Kvantum i Åhus vänder man sig denna vecka särskilt till ortens styckmördare.

Stolt byggherre

Anton är riktigt grym på att bygga med klossar.

torsdag 16 februari 2012

måndag 13 februari 2012

Lyrik från 2,5-åring

Jag tänker på en klocka
som en mage
som en stol
som ett bord
som en stol
som ett bord
som en mamma!


Så diktade Anton vid matbordet.

måndag 16 januari 2012

Familjen Henryssons årskrönika 2011

2011 var ett oerhört händeserikt år i familjen Henrysson. Många stora synliga händelser, kombinerat med känslomässig berg-o-dalbana. Och vi har dragit många lärdommar på vägen. Året har handlat mycket om kommunikation och prioriteringar. Vi har blivit bättre på att prata med varandra och andra, blivit bättre på att prioritera och sätta gränser, blivit bättre på att förstå vad som är viktigt och bra för oss. Vi har skurit ner på aktiviteter och projekt och lagt mer tid på att bara vara och öva oss på att ta dagen som den kommer. Ut ur 2011 och in i framtiden tar vi med oss känslan av mental uppdatering. Häng med oss på minnesstigen genom 2011 och se vad ni kommer ihåg.

Januari:
Det första minnet som ploppar upp från januari 2011 är en julgran som är så torr att den tappar alla miljoner barr på vardagsrumsgolvet när vi släpar ut den. Vi ser genom fönstret hur scouterna skrattar och pekar finger åt den nakna, bruna pinnen som är kvar när de kom för att hämta den. Ja, detta är verkligen en stor händelse under 2011 som förtjänar sin plats i vår nyårskrönika...
I januari börjar Anton på dagis. Det inleds med 2 veckors inskolning som både mamma och pappa Henrysson är med på. Insikten om att Antons egna liv utan mamma och/eller pappa börjar känns svår. Och de första 2 veckorna "på riktigt" efter inskolningen är det tufft att lämna en ledsen skrutt. Sedan vänder det och Anton börjar älska dagis och känna sig trygg med att bli lämnad. Som den dagisveteran jag själv är har jag stor tilltro till nyttan med att vara på dagis och ett stort förtroende växer snabbt fram för underbara Lotta som blir Antons kontaktlärare. På hemmaplan får Anton ett eget rum, som han också sover i. Han pratar mycket och kan rabbla flera frukter som börjar på P: ple-ple (äpple), pet-pe-tin (clementin) och pi-tan (banan). Thomas går tillbaka till jobbet efter nästan 8 månaders pappaledighet i slutet av januari. Personligen inleder jag år 2011 på samma sätt som jag avslutade år 2010 - sjukskriven och ordinerad vila, träning och eftertanke. Vi gör en jättemysig örnutflykt tillsammans med goda vän-familjen Gedeborg och hamnar i tidningen, dock utan att ha sett några örnar. Farmor Stina och farfar Alf firar 30-årig bröllopsdag.

Februari:
Februari fortsätter med dagis, jobb och sjukskrivning. Äntligen blir vår fjärrvärmeinstallation helt klar och vi njuter av att slippa släpa pellets och sota pannan. Efter ett blåsigt januari blir det en hel del arbete med vindfällor i Kullan, Thomas lär sig köra motorsåg under sin svärfar Unos vaksamma öga. När morfar, mamma, pappa och Peter arbetar i skogen umgås Anton med mormor och de gillar att diska tillsammans. Vi besöker välgjorda Elsa Beskow-utställningen på Kristianstad museum och Anton åker oändligt många gånger i rutschkanan som ser ut som en kantarell. Jag och Thomas firar nio år tillsammans med ett besök på en sushiresturang i Kristianstad. Anton smakar sushi och äter med pinnar för första gången. Han får även smaka glass första gången, med kommentaren "Hyyy!". En ny liten stjärna ser dagens ljus, fina Minna Lindgren.

Mars:
I mars börjar Thomas åka till jobbet "sjukt tidigt" för att vi ska få ihop familjelivet. Jag börjar jobba 25% i mitten av februari, två timmar om dagen. I början är jag folkskygg och osäker, men vänjer mig efterhand vid den nya situationen. Vi åker på en veckas skidsemester i Hundfjället i Sälen tillsammans med Margareta, Fredrik och Nils. Anton blir lite rädd för den mer fysiske Nils och är mammig större delen av veckan. Men generellt funkar det mycket bra och synkade middagsvilande barn gör att vi till och med kan åka en hel del tillsammans, Thomas och jag. Övrig tid turas vi om i backen. En härlig skidvecka avslutas tyvärr med hiskelig kräksjuka där hela familjen Henrysson ligger fullständigt däckade i en hyrd stuga 70 mil hemifrån. I mars firar vi också fassi Sofie med Sushi-middag i Ystad, en kväll som helt oväntat landar i romantiskt överraskningsfrieri! En chockad Sofie svarar ja till sin Lars framför ögonen på närmsta familjen. Under middagen klämmer Anton inte mindre än 8 sushibitar! Förrutom mat av alla de slag gillar Anton 1,5 år när pappa spelar gitarr. Hans tal har exploderat sedan dagisstarten och han pratar i 3-ordsmeningar: "pappa pela aj-sin-san" (favoritlåten "house of the rising sun"). Storkusin Daniel fyller 20 år och äntligen kommer lille Vidar Sandgren till världen.

April:
I april börjar jag jobba 50% och är trött, trött, trött trots att jag sover flera timmar varje eftermiddag. Vi firar påsk med släktkamp i äggrullning och äggkastning i Degeberga. Vi äter påskbrunch på Åhus Strand med mormor, morfar, farmor och farfar. Anton 1 år och 7 månader får en Skrållandocka som han döper till "bebis", han kan räkna till 15 och dricka vatten direkt ur kranen. På utvecklingssamtalet på dagis lovordar de hans trygghet, lugn och hur mycket han kan prata. Antons största intressen i livet är att gunga, äta, skruva med skruvmejsel och leka i sandlådan. Han är också väldigt förtjust i skor och vet precis vilka skor som tillhör vem. Under våren har Anton i perioder varit väldigt dålig i magen och i april kulminerar det i att han blir hemskickad från dagis med önskemål om utredning. Vi träffar en underbar privatläkare och en mängd prover tas. I väntan på provsvaren (som för övrigt visade en liten inflammation i tarmen som kan bero på i princip vad som helst) går det dock över och kommer inte tillbaka mer. I april spenderar jag en skön helg i Stockholm med fnissiga flicksläktingar. Vi shoppar, flamsar, äter god mat, pratar och tittar på Lollo i livesändningen av Körslaget. Farbror Andys band Number Red gör en lyckad spelning i Ystad, som mamma och pappa Henrysson besöker. Jubilarer denna månad är pappakusin Sara som fyller 15 och Jessica som fyller 40. Jessicas 40-årsöverraskningsfest utmynnar i överraskningsfrieri och plötsligt har vi två bröllop i släkten att se fram emot.

Maj:
En av de största händelserna i maj 2011 (eller egentligen under hela året!!) är att Thomas byter frisyr. Den nye fåfänge krigaren spenderar mycket tid framför spegeln, nöjt iakttagandes sig själv ur olika vinklar. Thomas och hans nya frisyr åker på jobbkonferrans till Marstrand på västkusten. Där får han njuta av länge efterlängtad skaldjursbuffé, samt en brutalt snabb båttur. Maj är månaden då vi blir fria från TV-tittandets bojor. Efter lång tids dålig sändning pga en avgrävd och sedemera reparerad kabel ger vi upp och bestämmer oss för att klara oss utan dumburken. Anton och pappa Thomas åker på tåg+bussutflykt till Limhamn för att hälsa på pappafarmor och pappafarfar och gratulera pappafarfar på födelsedagen. Tågresan dit avnjuts med bok och fruktfika, men hemresan strular till sig rejält när de tar fel på buss och Anton ledset gastar "Åka den bussen!!" när Thomas misslyckas med att springa ifatt den med barnvagn och packning. Pappakusin Sara konfirmeras under en skön och avslappnad utomhusceremoni i Trolle Ljungby. Anton 1 år och 8 månader gillar "Pippi Lomp-ump" och hennes kompisar "Pommy och Annkija". En av favoriträtterna är "lyckling". Han gillar också att ha "mytigt" och tycker att "pocka unnan lolit".

Juni:
I juni trappar jag upp min arbetstid till 75%. Morfar Uno påbörjar en cellgiftsbehandling och åker till Karlskrona en gång i veckan. Med facit i hand får han hålla på med det i 23 veckor. Vi påbörjar också vårt stora utomhusprojekt under sommarsäsongen 2011, att bygga trädäck. Vi får en ny altandörr installerad i vardagsrummet. Midsommar firar vi mycket traditionsenligt hos Jens i Filkesboda. En eftermiddag och kväll med sill och potatis med tillbehör, blomsterplockning, midsommarstång, dans, korvgrillning, fotbollsspelande och gitarrklinkande. Anton 1 år och 9 månader älskar att stå i centrum för allas blickar när vi dansar "små grodorna" och alla vuxna leker "björnen sover" för hans skull. Vid den här tiden börjar också Antons stora intresse för "ving-ko-vääk" som "nurrar" och vi har numera 2 stycken vindkraftverksnördar i familjen. Storkusin Max fyller 20 år och börjar bli stor på riktigt.

Juli:
I juli inleder vi semestern och sommarlovet med en härlig bröllopshelg för mig och Thomas och lekhelg i Öved för Anton. Föräldrarna får lite välbehövlig vuxenvila på ett väldigt roligt bröllop mellan Jimmy och Rebecca i Örebro. Anton får säkert lika välbehövlig vila från föräldrarna hemma hos farmor, farfar och fabror "Anni". De spelar basket och gör mål, något som Anton pratar länge om efteråt. En skön blandning av olika musikstilar upplever vi på Hultivalen mitt i lummig skånsk bokskog. Number Red spelar och det är alltid lika imponerande att lyssna på deras framträdanden. Vi upggraderar vårt hus med ytterligare ett musikinstrument, nämligen ett sött gammalt piano som vi fyndar på Blocket, och som egentligen ingen av oss kan spela på. "Mormor Klick" kör hem pianot till oss med sin kranbil, Anton är fasligt imponerad av detta och pratar fortfarande om det då och då i skrivande stund. En annan viktig händelse för Anton är när han för första gången får se ett vindkraftverk på riktigt nära håll och till och med klappa det. Han följer verket med blicket upp mot skyn tills han ramlar! Han lär sig också sjunga hela Blinka lilla stjärna, med melodi och allt. Vår fem veckor långa gemensamma semester flyter på i lugnt tempo med mycket strandhäng, bad, strandtennis, middag på strandresturanger (Antons favoritresturang blir förstås den med fläktar som "nurrar" i taket) - vi njuter av vår hemort även denna sommaren. Envist snickrande på trädäcket förekommer också. Åhus bjuder på beach soccer festival i strålande solsken. Vi kollar på matcher, känner stämningen, äter mat ute och Anton är redo att hoppa in i vilket lag som helst med sin lilla prinsessboll. När det är dags för beach handboll regnar det förstås, som traditionen bjuder, på stora finaldagen. Vi har en liten trevlig middagsbjudning här hemma och ett gäng tappra traskar ner i ösregnet för att avnjuta de sista rafflande finalerna. Vi gör en road trip till Småland tillsammans med våra goda vänner Daniel, Helena och Iris. Vi besöker bla glasbruk och Astrid Lindgrens Näs, gör en båttur i den småländska skärgården, bor på vandrarhem och tar dagarna lite som de kommer med två små filurer med i bilarna. Den största höjdpunkten var Astrid Lindgrens Näs, det var så oerhört rörande och nostalgiskt att gå på utställningen om denna imponerande människas liv. Vi åkte alla därifrån med tårdränkta kinder. Smålandsresans lågvattenmärke var att det var väldigt svårt att få Anton att somna på kvällarna. I juli välkomnar vi också Thea Orvegren till världen och sörjer med de drabbade och deras familjer från terrorattentatet i Utöya.

Augusti:
I augusti är semestern och sommarlovet slut, först för mig och sedan för Thomas och Anton. Jag fortsätter jobba 75%, men återgången till jobbet efter ledigheten blir tuff. Sista veckan som Thomas och Anton är lediga kämpar de tappert med trädäcket och tillslut blir det klart för premiärmiddag. Rinkaby står som värd för World Scout Jamboree 2011 och vi åker dit för att titta på samlade scouter från hela världen. Vi har möhippa för Jessica med chokladfrukost, t-shirt sniffning och kvällshäng i Åhus, samt svensexa för Olle med femkamp och utekväll i Kristianstad. Fassi och Lassi och Alicen flyttar till hus i Ystad. I slutet av månaden fyller vår guldklimp 2 år! Vi firar hans födelsedag med drive by kantarellplockning i Kullan, dvs morfar kör traktorn med mamma, pappa och Anton sittandes på släpet, spejandes så gott vi kan efter gult guld i vägkanterna. Anton är lycklig över att få ha åkt traktorsläp en hel eftermiddag. Ett släktkalas här hemma har vi också. Det blir en skönt avslappnad söndagseftermiddag, med picnic i trädgården, korvgrillning och glasstrut, och så förstås lekar för den som vill. Anton får en trehjuling, en mecki-spis, en korgstol och nya skor till Skrållan i present. Lilla Olivia Ranagården föds i augusti.

September:
September 2011 är en månad med många positiva händelser. Thomas byter tjänst, han fortsätter jobba på Eolus vind, men från och med nu som byggsamordnare istället för projektör. Iklädd klättersele, byxor med många fickor, hjälm med pannlampa och orange jacka är han redo att ge sig ut och jobba i fält. Förutom en betydligt mer harmonisk pappa Thomas innebär detta större flexibilitet för hela familjen eftersom Thomas från och med nu jobbar med utgångspunkt i hemmet och slipper varjedagpendlingen till Hässleholm. För första gången äter vi surströmming med klassiska tillbehör hemma hos familjen Gedeborg. Det var inte alls dumt faktiskt, Thomas som är van vid att äta det resten av familjen ratar sätter i sig nästan en hel burk själv. Olle och Jessica gifter sig på Bäckaskogs slott, en underbart rolig fest! Farbor Andys band Number Red vinner välförtjänt en lokal musiktävling i Sjöbo och hamnar i tidningen. Efter lång ovisshet genomgår mormor Ulla en hjärtoperation i slutet av september. Det känns oerhört skönt när operationen är avklarad och allt gått bra, men det är förstås en lång väg att ta sig tillbaka efter ett så stort ingrepp. Anton dryga två år lär sig i september cykla på sin trehjuling och får sin nya ABC-bok av Lennart Hellsing som han snart lär sig citera verser av: "bagar Bengtsson här i stan, han har bakat en krokan...". Anton står vid sin Mecki-spis och säger "jag har bakat en krokan!". En annan favoritbok är Bo sitter fast om stackars Bo som fastnar i leran.

Oktober:
I oktober når jag äntligen en vändpunkt på jobbet och känner att jag hittar någon form av balans. Plötsligt känns det roligare och mer stabilt igen och motivationen höjs. Jag och Thomas firar vår tredje bröllopsdag på spa i Ystad med delikat mat, avkopplande bad och massage och en ca 3 millimeter lång liten överraskning. Anton spenderar helgen med farmor och farfar, de kör grävmaskin och tittar på björnarna på Skånes djurpark. Anton 2 år och 2 månader älskar grävmaskiner och upplever sin första stora förlust när den kära katten försvinner. Som tur är återvänder den i tredubbel version några veckor senare. Antons bästa kompis Iris fyller 2 år. I slutet av månaden fyller också jag år och firar den stora dagen med en skön familjemiddag med mina föräldrar och min bror med familj.

November:
I november får vi en ny familjemedlem, Thomas nya jobbil "Hiluxen" flyttar hem till oss och tas emot med stor kärlek. Utökningen av familjens bilpark gör att vi blir tvugna att ordna en rejälare parkeringsyta framför huset. Under ett par dagar är Antons lycka gjord då det kommer en liten grävmaskin med tillhörande "farbror" och gräver i vår trädgård. Jag får chockerande nyheter från jobbet då vi får reda på att vår avdelning kommer att flyttas till Holland. Ett stort gäng kända och mindre kända skridskoåkare samlas för att delta i Tobias och Gustavs 30-årspresent. Presenten består av två timmars hockeymatch med utrustning, tränare och målvakter i en rink i Malmö arena. Thomas som älskar att åka skridskor är som ett litet barn på julafton. Tillsammans med morfar Uno, mormor Ulla, "mormor Klick", Sylvia och kusin Essie firar vi morfars födelsedag med gåsamiddag på Åhus gästis. Anton äter svartsoppa med god aptit. Jag spenderar en helg hos Sara i Stockholm tillsammans med mina gamla hemma-kompisar Hanna och Sandra. Flygresan hem blir en skräckupplevelse i vinterns första storm. Anton 2 år och 3 månader är intresserad av gitarrer, särskilt elgitarrer, och hans srörsta idol är farbror Andy: "fabro Andy spelar ju elgitarr!".

December:
December 2011 är fullspäckad! Jag börjar jobba heltid, vilket innebär att Thomas får ta största delen av ansvaret när det gäller hämtning och lämning på dagis. Vi är sjuka en del, både Anton och jag får öroninflammation. Vi firar Lucia på dagis, tyvärr kan inte Anton delta i tåget pga att han precis blivit frisk från öroninflammationen, men mamma Mia bölar ändå åt de fina små ungarna. Även på mitt jobb dyker det upp ett Luciatåg, men det framkallar mer skratt än tårar. Anton börjar få svårt att somna på kvällarna, ibland kan det ta 2 timmar att natta honom! På Eolus julfest går vi på showen "Julafton" i Lund. Kvällens konferencier Måns Nilsson (känd från duon Anders & Måns) valde ut Thomas som ett av sina förnedringsoffer att delta i en "sjukt lokal frågesport" om Klostergården i Lund inför ett antal tusen personer i publiken. Min man frågesportsmästaren och tillika Lundaräven kammade trots svåra nervositetssvettningar enkelt hem storvinsten (biljetter till "Köp mjölk, skriv bok"). Beslutet kommer att vår Knislingebaserade applikationsavdelning läggs ner till årsskiftet och jag jobbar mycket sista tiden innan jul för att få ihop julbord/avskedsmiddag till 35 kollegor. Sista december jobbar jag min sista dag på IFF Norden AB i Knislinge. Mormor Ulla blir friskförklarad efter sin hjärtoperation, morfar Uno avslutar sin cellgiftsbehandling i väntan på nya besked och får ett rejält ryggskott som aldrig tycks ge med sig. Hela familjen får julstämning i Vollsjö kyrka på julkonsert med farfar Alfs körer och Vocal Six. Anton bidrar också till stämningen här hemma med sångerna "En sockerbagare" och "Midnatt råder". Han får även en alldeles egen "sockerbagare", dvs en liten kavel. Vårt julfirande inleds med Thomas 30-årsdag den 22:e. Ett stort antal släktingar samlas hemma hos oss och det blir ett oerhört lyckat kalas med macksnittar, plockmat, cheesecake, sång och gitarrspelande. Lille julafton firar vi hemma hos pappamormor Gunvor och Jan (som Anton kallar pappagunvor och mormor Jan) med traditionellt julbord med alla tänkbara delikatesser. Vi smiter hem mätta och glada redan efter middagen för att orka med resten av julen i fortsatt högt tempo. Julafton firar vi hemma med mormor, morfar, farmor, farfar och farbror Andy. Vi äter julmat, tittar på Kalle Anka på datorn nästan helt utan ljud och sen kommer tomten från Norrland. Anton är inte det minsta rädd utan välkomnar tomten och till och med pussar honom hej då. Under hela besöket "spelar Anton med" och kallar farfar för tomten, men efteråt säger han: "Jag fick många paket av faffor... äh... tomten!". Trots att vi valt att minimera antalet julklappar blev det fullt tillräckligt för Anton som hade fullt fokus på att öppna paketen snarare än att leka med innehållet. På juldagen åker vi till Ulle, Mattias och Thea i Bromölla och träffar mina gamla hemmakompisar. På annandagen åker Thomas och Anton till Limhamn för årets sista julfirande hemma hos pappafarmor och pappafarfar. Året avslutas med nyårsfirande med mina hemma-kompisar hos Hanna, Mattis och Ebbe. Anton är tappert vaken ända till tolvslaget, men under raketuppskjutningen somnar han utomhus i pappas famn. Mamma och pappa Henrysson är inte bortskämda med barnfri tid på fest eftersom lille festprissen Anton gärna hänger med överallt och dessutom sällan somnar borta. Så vi tar tillfället i akt och startar det nya året med en pokerturnering som ingen av oss går plus i.


GOTT NYTT 2012 ÖNSKAR VI ER ALLA!

//familjen Henrysson genom Mia

söndag 15 januari 2012

E-nummer

Som livsmedelskemist har jag måhända större tolerans mot E-nummer och tillsatser i maten än gemene man för att mat är mitt levebröd? Men kanske också för att jag är van vid kemikalier, mer insatt i tekniken och i vilka regler som gäller. Jag har läst delar Mats-Eric Nilssons böcker och förstår varför han får så många läsare, han är oerhört duktig på att formulera sig. Och visst har han en poäng. Visst låter det trevligt att tillaga sin egen mat från grunden och bara använda närodlade råvaror. Det finns nackdelar med de ekologiskt odlade råvarorna också, men om vi struntar i det och bara fokuserar på tiden. Om man inte har tid? För det tar trots allt längre tid att göra sin egen köttkorv än att slänga ner två Dennis hotdogs i stekpannan. Om man jobbar heltid, pendlar två timmar om dagen, har familj, barn, hus och sömnbehov? Är maten som våra livsmedelproducenter säljer så farlig? Ska man ligga sömnlös på nätterna med dålig-förälder-ångest för att du gett dina barn fiskpinnar och pulvermos? Frågar du mig så har maten vi äter aldrig varit säkrare än idag. Och det finns en rad anledningar att använda tillsatser i den processade maten, men argumenten har inte fått samma genomslag i media, mycket pga att få vågar sticka ut hakan och ta strid.

Jag har precis sett en dokumentär på SVT Play som jag rekommenderar varmt för alla er som är intresserade av vad ni stoppar i er. En brittisk matskribent som utan förutfattade meningar dyker rakt ner i E-nummerdjungeln och presenterar fakta på ett lättillgängligt sätt. Han är intressant, objektiv och en liten smula töntrolig. Så surfa in på SVT Play och titta på dokumentären E-nummer. Men hörrni, skynda på lite! Första delen är bara tillgänglig till och med imorgon kväll! Och den handlar bl a om debattaktuella MSG (natriumglutamat)!!

fredag 13 januari 2012

Svar på tal

Ibland uppstår språkförbistringar när personer från två olika generationer språkar med varandra. Anton och mormor var ute och lekte i trädgården. Anton envisades med att besvara frågor med "Öh-öh!".

Mormor: "Anton, vad betyder öh-öh?"
Anton: "Öh-öh!"
Mormor: "Ja, vad betyder egentligen öh-öh?"
Anton: "Öh-öh betyder öh-öh!"

Befogad fråga

Gårdagskvällen spenderade vi i ytterst trevligt sällskap. Kamrater från Malmö-falangen bjöd på terminstartsmiddag, det serverades en mycket god mexiansk soppa med linser. Till efterrätt årets första semla. Anton var förstås med. Efter efterrätten (vem är förvånad över att han åt den med god aptit, särskilt grädden som han fick påfyllning av efter att slickat av grädden även från mammas och pappas bullar?) ville Anton tvätta händerna. Ytterst välartikulerat riktade han sig till vår värd Thea och frågade med sin ljusa barnröst:

"Har ni toalett?"

fredag 6 januari 2012

Mellandagsrea

När det är mellandagsrea gäller det att leta i alla vrår efter fynden. Inte fel att ha med sig en snabb liten iller som smiter in där ingen annan kommer åt.

söndag 25 december 2011

GOD JUL ALLA VÄNNER!

Önskar familjen Henrysson!

torsdag 8 december 2011

fredag 2 december 2011

Periodare

Det blir så lätt att jag bara skriver om det som är underbart och fantastiskt med att vara förälder, de jobbiga perioderna känns inte lika kul att dela med sig av. Men familjelivet är ju fullt av vardagsproblem och jobbigheter också, i verkligheten. Och det är viktigt att prata om och komma ihåg att det faktiskt inte alltid är som en promenad på en solig strand med sanden mellan tårna. Anton är fantastisk och underbar, men ibland blir jag så trött och önskar att han bara kunde somna. Vi är i en sömnproblemperiod just nu. Från att ha somnat som ett ljus, själv i sängen efter saga och "god natt" från föräldrarna, vägrar Anton sedan ett par veckor tillbaka att komma till ro. Han vill inte vara själv, vill inte ligga i sin säng, vill att vi ska ligga där vi också i sängen och vila och även om vi gör det har han svårt att komma till ro och slappna av. Han snurrar runt, ålar, klättrar, hoppar ner på golvet och snackar, snackar, snackar. Inte trött, undrar ni förstås. Men jo, han är trött. Och framför allt är han olidligt trött klockan kvart i sju morgonen efter när han måste stiga upp till dagis. Så går det om man är uppe och slarvar till halv tio. En tid har vi en aning förvirrat och energilöst gett med oss, legat där i evighetspass hos skruttungen och gnisslat tänder tills vi själva somnat av utmattning innan Anton. Det blir väldigt korta kvällar kvar, ingen umgåstid alls för oss vuxna, allmänt surhetstillstånd och ingen tid eller ork alls till marktjänstgöring som disk, tvätt och plock. Denna veckan har vi varit sjuka en del, men ändå försökt ta tag i och hitta en lösning på eländet. Vi försöker bryta och planera om sömnen, minska middagsvilan, max en timme på dagis. Detta har lett till en ganska sur Anton de flesta eftermiddagar denna veckan, som varit jättetrött men ändå inte kunnat somna på kvällen. Men så igår tyckte jag mig se en liten ljusning, då somnade han redan halv nio efter "bara" 45 minuters "nattning". Och han vaknade själv morgonen efter. Kanske är vi på väg i rätt riktning i alla fall. Och vi har några trick kvar på lager för att få bukt med problemet, det gäller bara att som föräldrar samla kraft, vara motiverade, enade och fulla av energi. Vi har tagit oss igenom sådana här perioder förr, klart vi gör det igen, men FY(!) så jobbigt det är när man är mitt uppe i det, inte ser någon lösning eller ände på problemet och bara inte ORKAR!

måndag 28 november 2011

Hört ur barnamun

När han är sugen på något gott:
"Ja vill ha blodkov!"

När han hittar sitt eget ben under täcket i nersläckt sovrum:
"Den ser konstig ut!"

Om den röda adventsstjärnan som hänger i Antons rum:
"Den röda stjärnan ä min stjärna. De ä inte mammas stjärna. Ja får inte röra den. Ja ska sova me den."

Ur telefonsamtal med farmor:
"Kommer du ihåg Essie, farmor? Ja ha lekt med henne annan dag."

Om mammas traktor:
"Dä ä inte mammas traktor. Dä ä mo-fars traktor."

Ett av favoritsamtalsämnena är gitarrer:
"Fabro Andy spelar ju elgitarr! Faffo har ju inte en elgitarr. Han har en vanli gitarr. Var ä Jo-han?"

När han blev biten av en humla i somras:
"Aj! Pindeln sitte fast!"

När han lagar mat i sin spis:
"Ja har bakat en krokan."

När mamma bakar bröd:
"Dä ligger några bröder i ugnen."

Om papegojan efter att korsordsintresserade mormor och morfar läst saga:
"De ä en aa-ra."

När mamma öppnade sin födelsedagspresent innehållande innetofflor:
"Dä ä mormors skor!"

Efter att ha hälsat på farfar på fiskodlingen:
"Ja hållade dom litena fiskorna."

När han räknade upp vilka vi skulle hälsa på i Biskopsmåla:
"Essie... o mormor Klick.... o mormor Sylvia... o Niclas"

Upprepande i telefonen med morfar:
"Jomen..."

Inte helt nöjd med middagsmaten:
"Ja vill ha en peng. Ja ska köpa kov."

"jag älskar mamma, jag älskar mimmi"

Kring dagens datum ritar jag ett stort rött hjärta i kalendern. Jag satt på golvet och lekte med Anton. Sa väl något sånt där sötsliskigt om "älskade unge" som jag brukar tjata om. Då säger Anton: "jag älskar mamma, jag älskar mimmi". Stort leende spricker upp i mamma Mimmis ansikte.

fredag 25 november 2011

onsdag 23 november 2011

Minigrävare

Anton håller på att gräva ur för att anlägga en parkeringsplats till bilarna.

söndag 20 november 2011

Vampyr?

Anton äter svartsoppa. Mums!

torsdag 3 november 2011

Men det nya jobbet då?

Efter mitt senaste inlägg om jobb-bilen gjorde min kära fru mig uppmärksam på att jag inte skrivit något om mitt nya jobb. Så här kommer en liten rapport för den som är intresserad.

Sedan den 1 september har jag alltså nytt jobb. Det är på samma företag som tidigare, men arbetsuppgifterna är helt annorlunda. Den nya tjänsten heter "byggprojektledare", och innebär att jag ansvarar för vindkraftsprojekt under byggskedet. Det vill säga jag ska se till att vägar, fundament och vindkraftverk verkligen blir byggda. En mycket bra liknelse är att jag ska fungera som "spindeln i nätet" och se till att inblandade leverantörer och entreprenörer i alla led gör rätt saker i rätt ordning. Mycket tid i bilen och ute på "siterna" och ganska lite tid på kontoret, vilket passar mig utmärkt.

Efter två månader i den nya tjänsten är det samlade intrycket oerhört positivt. Jag trivs helt enkelt löjligt bra! Mycket nytt att lära sig och många saker att hålla reda på. Så ganska ofta infinner sig en känsla av att inte ha full koll på läget. Men mina kollegor är aldrig längre bort än ett telefonsamtal och ställer alltid upp och svarar på mina frågor.

//Thomas Henrysson

onsdag 2 november 2011

Vicken frrräck jobb-biiil!

Antons klockrena kommentar! Kunde lika gärna varit jag själv som sagt det. Löjligt glad över den! En Toyota Hilux D-CAB 3.0 med 171 hkr och automatlåda. Grymma terrängegenskaper. Årsmodell 2012 (en av de första som sålts i Sverige). Och jag som trodde att jag var i princip ointresserad av bilar. Tydligen inte! //Dieseltrollet Henrysson

Trollmors vaggvisa

Duktig gosse nattar sig själv.

tisdag 1 november 2011

En reaktion

När hon stängde bildörren och vände sig för att gå stannade blicken till på något som ögonen svepte förbi. Hon kände hur pupillerna vidgades, som om de reagerade med förvåning innan hjärnan ens hunnit registrera att ögonen såg något. Vad var det hon såg egentligen. Hon kände hur blicken klarnade, hur hjärnan lyckades skapa en bild av det ögonen vilade på. Det var... en katt? Hon ruskade lätt på huvudet för att poletten skulle trilla ner. Utan att hon menade det kom det ett litet leende smygande i ena mungipan. Hon kände en ryckning i musklerna i mungipan och hur läpparna spändes mot varandra. Antons billeksak, en katt som satt fast på bältet med en kardborremsa. Katten Kitty. Hon gick vidare.

http://skrivpuff.blogspot.com/