Självbelåtna pendlare

Sedan någon månad tillbaka har jag tidigarelagt mitt jobbliv en timme. Alltså: jag börjar en timme tidigare och slutar en timme tidigare. Därför tar jag numera bussen 05:53 istället för 06:53. På busshållplatsen har jag märkt en intressant skillnad i beteende:

När man väntar på 05:53-bussen så hälsar man på varandra. Vilket är helt otänkbart om man befinner sig på samma plats en timme senare, och väntar på 06:53-bussen.

Varför är det så? Min teori är att det beror på att 05:53-bussen är den första bussen på morgonen. Så om man orkar gå upp så tidigt att man hinner med den, så kan man med vårt lutherska arv om flitighet känna sig nöjd. Vilket också skulle förklara varför alla som väntar på den tidiga bussen verkar gladare, än de som väntar den senare. Trots att de ju faktiskt gått upp en timme tidigare. Att man sedan är så flitig med att hälsa på varandra beror säkert förutom det gladare humöret även på att man anser att alla andra som orkar gå upp så tidigt förtjänar ens respekt. Att man.liksom har något gemensamt. Tillhör samma "uppe-tidigt-på-morgonen"-sekt.

För övrigt kan man ju spekulera i om jag verkligen skriver detta för att jag vill berätta om folks pendlingsvanor eller om jag egentligen gör det för att tala om hur duktig jag är som går upp så tidigt på morgonen...

/Thomas

Gossen Sandgren

Äntligen är han här, gossen Sandgren. Välkommen till världen och varmaste lyckönskningar till mamma och pappa från vännerna i Åhus.

Utan horisont

En promenad på gråkall och regnig Täppetstrand. Svårt att föreställa mig sommar, beach handboll och strandhäng.

I väntan på stolsbenen

Pappa pela! Aj-sin-san!

Anton går ofta fram till gitarrstället och säger "pappa pela". Det senaste är att han ibland lägger till "aj-sin-san". Vilket betyder att han vill att jag ska spela "House of the Rising Sun". Men vem kan klandra honom - det är en grym låt!

Anton väljer musik

Vindfällor

För andra söndagen i rad ägnades dagen åt att reda upp vad senaste stormen ställt till med i form av vindfällor. Många timmars motorsågande har det blivit; fälla, kapa och kvista. Jobbigt, men framför allt roligt och lärorikt. På bilden syns morfar Uno och storkusin Peter.

En nattmacka är aldrig fel

I lördags var vi på 77-årskalas hos pappa-mormor Gunvor. Maten var som vanligt fantastisk, helstekt kotlett. Anton klämde även i sig ett par mackor framåt småtimmarna.

I Elsa Beskows hatt

Stängt och låst

I lördags spenderade jag två timmar uppe på taket med nät och ståltråd. Så nu får vi hoppas att kajorna inte lyckas ta sig in.

Nioårsdag

I onsdags firade jag och Mia att det var nio år sedan vi träffades. På Mias initiativ blev det sushibuffé för hela familjen på Modesto goes East. Att äta med pinnar var jättekul tyckte Anton.

Mys

I morse vaknade Anton lite tidigare än vanligt. Eftersom pappa redan stuckit till jobbet, kurade vi ihop oss i stora familjesängen och somnade om tillsammans. Så vill jag starta alla dagar!

Anton dubbel-kritar

Igår kom farmor på visit. Hon hade med sig roliga kritor.

Välkommen till världen Minna!

En ny liten stjärna såg dagens ljus i tisdags, lilla Minna Lindgren. Grattis till hela familjen! Ha så mysigt, kära vänner.

Hur gör jag nu då?

Att "måla in sig i ett hörn" har man ju hört talas om. Men det här är nog ändå snäppet värre.

På promenad

Först gick det trögt att gå själv. Sen kom det 2 hundar att följa efter och då satte de små trumpinnarna en väldig fart.

Sköna söndag

Ja, helt klart en av de bra dagarna idag.

Glass-Otto?

Idag har Anton smakat glass för första gången. Hans kommentar vår: Hyyyyy! (vad kallt!)

Frukter på P

Jag kan flera frukter som börjar på P: päron, pomelo, persika, plommon, papaya. Men frågar du Anton så kan han: ple-ple (äpple), pi-tan (banan) och pet-petin (clementin).

Skruv, skruv

Så här har vi spenderat förmiddagen. Med att skruva IKEA-hyllor, så att Anton ska slippa föräldrarnas pärmar i sitt nya rum. Anton gör jobbet under tiden som vi löser melodikryzz!