GOD JUL ALLA VÄNNER!

Önskar familjen Henrysson!

Tvättpelare

Periodare

Det blir så lätt att jag bara skriver om det som är underbart och fantastiskt med att vara förälder, de jobbiga perioderna känns inte lika kul att dela med sig av. Men familjelivet är ju fullt av vardagsproblem och jobbigheter också, i verkligheten. Och det är viktigt att prata om och komma ihåg att det faktiskt inte alltid är som en promenad på en solig strand med sanden mellan tårna. Anton är fantastisk och underbar, men ibland blir jag så trött och önskar att han bara kunde somna. Vi är i en sömnproblemperiod just nu. Från att ha somnat som ett ljus, själv i sängen efter saga och "god natt" från föräldrarna, vägrar Anton sedan ett par veckor tillbaka att komma till ro. Han vill inte vara själv, vill inte ligga i sin säng, vill att vi ska ligga där vi också i sängen och vila och även om vi gör det har han svårt att komma till ro och slappna av. Han snurrar runt, ålar, klättrar, hoppar ner på golvet och snackar, snackar, snackar. Inte trött, undrar ni förstås. Men jo, han är trött. Och framför allt är han olidligt trött klockan kvart i sju morgonen efter när han måste stiga upp till dagis. Så går det om man är uppe och slarvar till halv tio. En tid har vi en aning förvirrat och energilöst gett med oss, legat där i evighetspass hos skruttungen och gnisslat tänder tills vi själva somnat av utmattning innan Anton. Det blir väldigt korta kvällar kvar, ingen umgåstid alls för oss vuxna, allmänt surhetstillstånd och ingen tid eller ork alls till marktjänstgöring som disk, tvätt och plock. Denna veckan har vi varit sjuka en del, men ändå försökt ta tag i och hitta en lösning på eländet. Vi försöker bryta och planera om sömnen, minska middagsvilan, max en timme på dagis. Detta har lett till en ganska sur Anton de flesta eftermiddagar denna veckan, som varit jättetrött men ändå inte kunnat somna på kvällen. Men så igår tyckte jag mig se en liten ljusning, då somnade han redan halv nio efter "bara" 45 minuters "nattning". Och han vaknade själv morgonen efter. Kanske är vi på väg i rätt riktning i alla fall. Och vi har några trick kvar på lager för att få bukt med problemet, det gäller bara att som föräldrar samla kraft, vara motiverade, enade och fulla av energi. Vi har tagit oss igenom sådana här perioder förr, klart vi gör det igen, men FY(!) så jobbigt det är när man är mitt uppe i det, inte ser någon lösning eller ände på problemet och bara inte ORKAR!

Hört ur barnamun

När han är sugen på något gott:
"Ja vill ha blodkov!"

När han hittar sitt eget ben under täcket i nersläckt sovrum:
"Den ser konstig ut!"

Om den röda adventsstjärnan som hänger i Antons rum:
"Den röda stjärnan ä min stjärna. De ä inte mammas stjärna. Ja får inte röra den. Ja ska sova me den."

Ur telefonsamtal med farmor:
"Kommer du ihåg Essie, farmor? Ja ha lekt med henne annan dag."

Om mammas traktor:
"Dä ä inte mammas traktor. Dä ä mo-fars traktor."

Ett av favoritsamtalsämnena är gitarrer:
"Fabro Andy spelar ju elgitarr! Faffo har ju inte en elgitarr. Han har en vanli gitarr. Var ä Jo-han?"

När han blev biten av en humla i somras:
"Aj! Pindeln sitte fast!"

När han lagar mat i sin spis:
"Ja har bakat en krokan."

När mamma bakar bröd:
"Dä ligger några bröder i ugnen."

Om papegojan efter att korsordsintresserade mormor och morfar läst saga:
"De ä en aa-ra."

När mamma öppnade sin födelsedagspresent innehållande innetofflor:
"Dä ä mormors skor!"

Efter att ha hälsat på farfar på fiskodlingen:
"Ja hållade dom litena fiskorna."

När han räknade upp vilka vi skulle hälsa på i Biskopsmåla:
"Essie... o mormor Klick.... o mormor Sylvia... o Niclas"

Upprepande i telefonen med morfar:
"Jomen..."

Inte helt nöjd med middagsmaten:
"Ja vill ha en peng. Ja ska köpa kov."

"jag älskar mamma, jag älskar mimmi"

Kring dagens datum ritar jag ett stort rött hjärta i kalendern. Jag satt på golvet och lekte med Anton. Sa väl något sånt där sötsliskigt om "älskade unge" som jag brukar tjata om. Då säger Anton: "jag älskar mamma, jag älskar mimmi". Stort leende spricker upp i mamma Mimmis ansikte.

Hälsning från fassi

Grävmaskinist - javisst!

Elgitarr

Ja spela elgitarr, precis som fabro' Andy!

Minigrävare

Anton håller på att gräva ur för att anlägga en parkeringsplats till bilarna.

Vampyr?

Anton äter svartsoppa. Mums!

Men det nya jobbet då?

Efter mitt senaste inlägg om jobb-bilen gjorde min kära fru mig uppmärksam på att jag inte skrivit något om mitt nya jobb. Så här kommer en liten rapport för den som är intresserad.

Sedan den 1 september har jag alltså nytt jobb. Det är på samma företag som tidigare, men arbetsuppgifterna är helt annorlunda. Den nya tjänsten heter "byggprojektledare", och innebär att jag ansvarar för vindkraftsprojekt under byggskedet. Det vill säga jag ska se till att vägar, fundament och vindkraftverk verkligen blir byggda. En mycket bra liknelse är att jag ska fungera som "spindeln i nätet" och se till att inblandade leverantörer och entreprenörer i alla led gör rätt saker i rätt ordning. Mycket tid i bilen och ute på "siterna" och ganska lite tid på kontoret, vilket passar mig utmärkt.

Efter två månader i den nya tjänsten är det samlade intrycket oerhört positivt. Jag trivs helt enkelt löjligt bra! Mycket nytt att lära sig och många saker att hålla reda på. Så ganska ofta infinner sig en känsla av att inte ha full koll på läget. Men mina kollegor är aldrig längre bort än ett telefonsamtal och ställer alltid upp och svarar på mina frågor.

//Thomas Henrysson

Vicken frrräck jobb-biiil!

Antons klockrena kommentar! Kunde lika gärna varit jag själv som sagt det. Löjligt glad över den! En Toyota Hilux D-CAB 3.0 med 171 hkr och automatlåda. Grymma terrängegenskaper. Årsmodell 2012 (en av de första som sålts i Sverige). Och jag som trodde att jag var i princip ointresserad av bilar. Tydligen inte! //Dieseltrollet Henrysson

Trollmors vaggvisa

Duktig gosse nattar sig själv.

En reaktion

När hon stängde bildörren och vände sig för att gå stannade blicken till på något som ögonen svepte förbi. Hon kände hur pupillerna vidgades, som om de reagerade med förvåning innan hjärnan ens hunnit registrera att ögonen såg något. Vad var det hon såg egentligen. Hon kände hur blicken klarnade, hur hjärnan lyckades skapa en bild av det ögonen vilade på. Det var... en katt? Hon ruskade lätt på huvudet för att poletten skulle trilla ner. Utan att hon menade det kom det ett litet leende smygande i ena mungipan. Hon kände en ryckning i musklerna i mungipan och hur läpparna spändes mot varandra. Antons billeksak, en katt som satt fast på bältet med en kardborremsa. Katten Kitty. Hon gick vidare.

http://skrivpuff.blogspot.com/

Bread winner

Anton "överhörde" diskussionen om middagsmaten:

Mia: "Vad ska vi äta?"
Thomas: "Vi har ju ingen mat hemma..."
Anton: "Jag har pengar. Jag köper bullar. Hej då."

Slitigt på jobbet

För en tid sen gjorde vi en jobb-turné med Anton. Så att han fick se var föräldrarna är på dagistid. Förmiddag hos mamma, eftermiddag hos pappa. Nej minsann, halvtid får räcka, tyckte Anton och sov som en liten hundvalp på en filt på golvet på pappas kontor.

2 bagare och 1 kök

Goggles

Snart skidsäsong.

Bästa vänner

"Ä inte många lampor"

Inatt har Anton "sovit mellan". Vaknade och drömde nog något tokigt, för ledsen var han. Det är så mysigt med den lilla varma kroppen och hans snusande andhämtning. Ibland när han har det riktigt gott sträcker han lite extra på halsen och låter höra ett utdraget "eeeeeehhh". Det är mitt favoritsovljud från min son. Det låter så tryggt. Så vill jag också låta när jag sover.

Anton vaknade själv imorse. Utan att bli väckt alltså. Jag låg kvar i sängen och hade lite sovmorgon, det var Thomas tur att lämna på dagis. Jag såg en liten skugga i mörkret, som gruffade runt, körde vildsvinsstilen i kudden och sen satte sig upp och sträckte sig efter sänglamporna. Tände en. Tände två. Såg mig. Sa med sin morgongrötiga röst, som om det vore den självklaraste första morgontanken i världen:

"Dä ä inte många lampor. Dä ä två lampor. Mmmm-um. Hej mamma!"