Ca 10 cm snö ligger det på Åhus gator och fortfarande faller det vitt från skyn. Jag och Anton har varit hos Hanna och Astrid och ätit middag, pratat och slötittat på den extremt spännande (tyckte till och med jag som inte följt serien) "finalen" av Bonde söker fru. Anton var på bästa humöret på länge efter att ha laddat med extra mycket sömn innan. Anton och Hanna har ett särskilt förhållande som är kopplat till Antons sömn. Varje gång vi ska träffas sover Anton extra länge, antingen innan, efter eller under tiden vi ses. Vilket leder till extra lättskött, antingen sovandes eller fullständigt utvilad, bebis. Det är lyxigt! Jag vet inte riktigt vad det beror på, men det kan kanske vara ett bra knep att ta till en besvärlig dag - att bestämma träff med Hanna?!
Den ca 700 meter långa promenaden hem från Hanna och Astrid var ljuvlig! Knarr under kängorna, kallt om kinderna, gult flödade från gatubelysningen mot det vita på marken. Helt folktomt och så den speciella tystnaden som följer med ett snöfall. Anton fick några flingor i ansiktet och grymtade lite, sen somnade han av gungandet av vagnen som plöjdes genom drivorna. Och sover förresten fortfarande i sin vagn, på tal om Hannas inverkan på hans sömnrutiner... Undrar om han har gått o lagt sig för natten nu? Utan kvällsmat och fortfarande iklädd overall?? Imorgon ska vi gå ut och göra snöänglar!
Jag blir alltid barnsligt glädjefylld av den första snön. Känslan och bilderna från mellanstadieklassrummets rusning till fönstrena bubblar upp och jag misslyckas oftast att hejda mig själv från att brista ut i sång: "Jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var väl roligt - HURRA!
//Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar