200-metoden

Sen Anton lärde sig att ställa sig upp i spjälsängen har vi haft problem när han ska sova. Så fort vi lägger ner honom i sängen reser han sig upp. Lägger man ner honom igen, reser han sig upp igen. Så här kan det hålla på 1 till 2 timmar, bebis blir mer och mer frustrerad och fast han är så trött att han knappt kan stå på benen så ska han ändå göra det. Trött, svettig och ledsen, tillslut somnar han av ren utmattning. När han började resa sig ville vi inte lämna honom ensam för att han kunde ramla och slå sig. Men nu när han är stabil och vi märker att vi inte kommer tillrätta med detta genom att prova olika sätt varje kväll har vi bestämt oss för att prova "en metod". Vi kör en hemsnickrad variant av den välkända femminutersmetoden som vi kallar för 200-metoden. Den går till så här:

- vi gör iordning Anton vid halv åtta, tar på pyjamas, D-droppar, borstar tänder
- Vi går upp i sovrummet, släcker ner och bäddar mysigt i dubbelsängen
- sago- och vällingstund i dubbelsängen
- när Anton druckit upp lägger vi honom i spjälsängen, ger honom nappen, drar upp speldosan, säger godnatt och går ut ur rummet
- Anton vrålskriker
- vi låter honom skrika under tiden vi räknar långsamt till 200
- sen går vi in igen, lägger honom ner (han står förstås i sängen), stoppar in nappen, sätter igång speldosan, lägger honom ner igen (då har han hunnit resa sig igen), säger godnatt och går ut
- och så håller vi på tills han somnar...

Första kvällen tog det 7 gånger , andra kvällen tog det 2 gånger och tredje kvällen somnade han redan första gången jag räknade. Det är verkligen asjobbigt att låta honom skrika, men vi är övertygade om att vi gör rätt, inte bara för vår egen skull utan också för Antons. Att det har gått så snabbt framåt är ett tecken på att Anton ändå accepterar att vi gör så här.

Vi tror inte att Anton skriker av rädsla och ångest utan för att han vill vara med oss där det händer saker. Jag kan känna igen känslan av att inte vilja gå och lägga sig. Jag sitter själv ofta längre än jag egentligen vill framför dator/TV på kvällen för att jag inte vill att dagen ska ta slut. Kanske känner han likadant.

//Mia