Innan konserten uttryckte Anton sin nervositet som "Mamma, nu känns det inte spännande längre. Nu känns det bara läskigt. " Efter ett grundligt genrep med flöjtfröken Henna tågade han dock fram utan ett uns av tvekan när det var hans tur. Barnen i Antons flöjtgrupp gjorde vindljud och blåste såpbubblor.
Att lyssna på konserten var en riktig upplevelse! Alla dessa fantastiska barn och flöjtister! Jag blir djupt imponerad av deras mod, tålamod och musikalitet. Jag är väldigt stolt över Anton som övervann sin försiktighet och så glad för att han tyckte det var roligt! Suzuki-flöjtspelandet som ibland känns ganska kämpigt visade prov på sin djupare betydelse för barnen. Vilken upplevelse!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar